Kärnkraften krånglar både här och i Finland
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag håller fullständigt med svensk basindustri.
”STRYPT EL HOT MOT SYSSELSÄTTNINGEN”, var rubriken på en debattartikel i Ny Teknik den 15 februari. ”God tillgång till elkraft är en av den svenska industriutvecklingens grundpelare”, skrev fem företrädare för skogen, gruvorna, stålet och kemin.
Fast vi har olika perspektiv.
Det var inte systematiska fel på kärnkraftverken som de fem oroade sig för, utan skatter och regler i energipolitiken.
Är det för mycket att hoppas på en smula nyanser efter krisen i Forsmark den 25 juli? Åtminstone bakom företagsledningarnas stängda dörrar där strategierna för framtidens tillväxt ska dras upp?
Att incidenten i Forsmark var allvarlig har jag förstått, men det är först när jag läser rapporten från Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, som dramatiken blir riktigt tydlig.
När det blev elavbrott startade bara två av fyra reservgeneratorer. Om alla fyra vägrat starta ”så hade detta resulterat i ett totalt elbortfall innefattande även det batterisäkrade nätet”, skriver SKI.
Då hade vi varit riktigt illa ute. Redan denna gång sjönk vattennivån i reaktorn till bara två meter. Operatörerna stod beredda att kraftigt sänka trycket i reaktorn för att få in nytt vatten – en verklig nödåtgärd.
Personalen verkar ha agerat klokt. Efter ett tag upptäckte man att det fanns kvar viss elkraft från omgivningen och fick igång systemen. Men stressen var hög och då är det lätt att göra misstag, som vid olyckan i Three Mile Island år 1979.
Den här gången fick flyget och sjukhusen fortfarande el, liksom den basindustri som var igång mitt i sommaren. Hur hade det gått en smällkall februaridag med industrin på högvarv?
Rimligtvis skulle säkerheten ha hanterats på samma sätt av kraftbolagen och SKI. Då skulle minst fyra reaktorer ha stängts och elförsörjningen hamnat i en verklig kris. Troligen hade kraften fått kopplats bort i omgångar från olika delar av Sverige. Delar av basindustrin hade tvingats stanna till skyhöga kostnader.
Aftonbladets ledarsida har skrivit om det tidigare: det verkliga hotet mot jobben och elförsörjningen är Sveriges extrema beroende av kärnkraften.
Händelserna i Forsmark bekräftar att kärnkraften är farligare än det sägs. Det borde också få fler industriföreträdare och fackföreningar att bekymra sig för ekonomin. De svenska reaktorerna är ungefär lika gamla och riskerna för fel ökar.
Istället hyllar den svenska basindustrin Finland som bygger en ny reaktor, Olkiluoto 3. Få talar om problemen där. Den finska strålsäkerhetscentralen STUK kom med en rapport den 12 juli.
Reaktorn är redan ett år försenad. Säkerhetskulturen har brister. Upphandlingen var slarvig, vilket leder till högre kostnader. Många av underleverantörerna saknade kunskaper. Tillverkaren av stålet till reaktorn hade aldrig levererat till ett kärnkraftverk tidigare och visste inte vilka krav som ställdes.
De som hyllar Finland
i den svenska energidebatten borde läsa den förödande rapporten om Olkiluoto 3.