Nej till krig. Nej till terror.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hans kavajslag var dekorerat med två flaggor: USA:s och Italiens. Vi möttes på Via Cavour, i Roms centrum. Han tryckte ett flygblad i min hand. Jag såg en bild på bin Ladin och läste texten:” bin Ladin =terrorism=invandring.”
Undertecknat: En avdelning ur Lega Nord. Ett av högerregeringens partier.
På husväggarna lyste ordet ”frihet” i gult. Alleanza nazionale, postfascisterna i regeringen, krävde lag och ordning i huvudstaden och krävde i den andan att invandrare skulle kastas ut.
Kontrasten var oerhörd. På Via Cavour drog samtidigt en massiv demonstration fram. ”Nej till krig. Nej till terrorism. En annan värld är möjlig.” Så löd parollerna. Palestinska och kurdiska flaggor. Väldiga bilder på den mördade afghanske oppositionsledaren Massoud. Solidaritetsbudskap från vänsterpartier, gröna, från basorganisationen Cobas och Donne in Nero (Kvinnor i svart).
– Invandrare och muslimer är inte terrorister.
Så skanderade den pakistanska avdelningen i takt med markerade trumslag.
Manifestationen mynnade ut vid piazza Venezia, inte långt från den balkong där Mussolini höll krigshetsande tal.
”Antingen är ni för oss eller så är ni för terrorismen”, har den amerikanska presidenten ständigt förkunnat.
Vardagen är mer komplicerad. Sher Khan, från den pakistanska arbetarunionen, berättade att omedelbart efter attentaten i New York, så avskedades många av hans landsmän från sina jobb på fiskmarknaden i Rom: ”Vi är inte terrorister. Fast jag tror inget krig kan utplåna terrorismen. bin Ladin måste gripas och ställas inför en internationell domstol”, sa Sher Khan.
En ung palestinier berättade att polisen, just samma dag, gripit och arresterat honom på ett köpcentrum. Han hotades med utvisning för att han för flera år sedan deltagit i en propalestinsk demonstration.
I Italien, splittrat mellan en främlingsfientlig och USA-undergiven höger och demokratisk vänster, osäker om hur långt den kan stödja Natorepressalier, fungerar den åld-rande påven som samlande gestalt. Med sin dröjande och allt svagare röst, varnar han för kriget, för en växande konflikt mellan religionerna och mellan det rika norr och det fattiga söder.
Kardinal Martini, som står påven nära, varnar för den primitiva uppfattningen att terrorismen kan utplånas utan att en av dess viktigaste orsaker, fattigdomen, bekämpas.
På piazza Venezia iakttogs också en tyst minut till minne av Carlo Giuliani, ihjälskjuten av en skrämd polis vid G 8:s julimöte i Genua.
Nästa vecka håller Natoledare toppmöte i Neapel. Kanske har kriget då inletts. Kanske kommer ett annat, fast mycket mindre, krig att utspelas i gränderna i den gamla sydländska huvudstaden.
Olle Sveening