När värnplikten upphör urholkas vår demokrati
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ingen text har berört mig så mycket denna höst som Ulf Lundells nya sång ”En droppe vatten”.
En krigsförbrytare och flykting bekänner sin ångest:
”Jag är en hjälte från kriget
Jag finns inte mer
Jag är bara en smutsig droppe vatten
i en smutsig flod”
Berättelsen följer på 1990-talssånger om våldets Europa, som ”Under bordet” och ”Maria kom tillbaka”.
Vi glömmer fort. Jag har tryckt ned bilderna från krigen på Balkan långt i det undermedvetna.
Ulf Lundell framkallar dem igen. Hans skildringar av Europas nutidshistoria är stor litteratur.
Kriget.
Så långt från idyllen Sverige?
Jag spårar genom skarsnön. Plötsligt ser jag rådjuret som studerar mig bakom en krokig tall. Vi stirrar på varandra en stund, sedan flyr hon uppför granithällen med snön sprättande efter benen.
Skogen är bekant sedan jag gjorde lumpen. Jag tillhör en generation där fortfarande de flesta män gjorde militärtjänst. Det förvånade mig alltid att vi släpptes in i en av de känsligaste delarna av försvaret. Killar från Transtrand till Bromma, med åsikter från höger till vänster.
Den allmänna värnplikten har varit ett verktyg för demokratin, ett sätt att garantera insyn och hindra yrkesmilitärer från att dra iväg på egen hand.
Nu avskaffas den. Åtminstone i praktiken. Största möjliga frivillighet ska gälla, enligt försvarsutskottets beslut i går. Vilka blir det då som klär sig i uniform?
I länder som Tyskland står en hård ideologisk strid om värnplikten. Försvarsbråket i Sverige handlar om enskilda regementen och ”mera pang”, som moderaten Ola Sundell uttrycker det i Dagens Nyheter. Samtidigt blir de internationella uppdragen farligare och öppenheten allt viktigare.
”Nere i Europa”, säger meteorologen i Rapport och berättar om regnskurar.
”Uppe hos oss blir det uppehåll.” Snart har tio år gått sedan Sverige blev EU-medlem.
Fortfarande är kontinenten långt borta.
För en vecka sedan var i alla fall Göran Persson i Madrid för ett partimöte som kan bli historiskt.
”Socialdemokraterna har sett att vänstern är försvagad, att Barroso-kommissionen har tyngdpunkten till höger. Rapporten är ett sätt att börja en konstruktiv oppositionspolitik.”
Robert Ladrech, expert på europeisk socialdemokrati, talar om Pascal Lamys radikala förslag. Den franske socialisten har lett en grupp som lämnat 64 rekommendationer om vad EU ska göra fram till 2009. De är mycket konkreta, från en starkare ekonomisk samordning till bättre fackliga rättigheter och hårdare kamp mot diskriminering. Pascal Lamy lägger fram det tydliga program som saknades inför valet till EU-parlamentet.
Britterna har redan protesterat. Förslaget ger för mycket makt till Bryssel, menar Tony Blair.
”Kanske får vi en kärngrupp av nationella partier som enas om ett program, medan några står utanför”, säger Robert Ladrech.
Var står Göran Persson när partiledarna möts igen den 16 december?
När jag skriver detta har just domen mot Mijailovic förkunnats. Livstids fängelse.
Jag känner lättnad. Men framför allt en stor tomhet.
Papperslappen ligger kvar i plånboken sedan förra året. Birgitta Dahls ord på kvällen den 11 september: ”Vi måste återkalla bilden av den levande, varma människan.”
Alla turer kring brottet har delvis skymt Anna Lindhs insatser. Högsta domstolens utslag är slutet på rättsprocessen. Jag hoppas att det också kan bli startpunkten för en friare debatt om hennes politiska arv.