Kronofogden tänker bränna Anitas kåta
I veckan skulle kronofogden ha skidat upp i Västerbottens fjällvärld för att bränna ner 68-årige Anita Gimvalls kåta. Han sköt upp eldandet i sista sekund. Trots att kåtan står på en plats som varit bebyggd av hennes samiska familj sedan urminnes tider ska den bort – för Anita Gimvall har inga renar.
Svensk lag skyddar nämligen bara renskötande samers rätt att fortsätta jaga, fiska och ha kvar sina byggnader. För drygt hundra år sedan bestämde sig svenska staten dessutom för att radera ut övriga samers kultur.
Den skidande Kronofogden har mycket att leva upp till.
Samisk kultur kan sällan förmedlas på distans. Den lever i de bäckar, dalar och stenar som finns omkring oss. Där varje plats har ett namn och en själ. Samiskan fick först nyligen ett skriftspråk. Släktens historia, kunskap och berättelser har därför bevarats i muntlig tradition - genom minnen knutna till olika platser.
Att färdas i landskapet betyder också att minnas och kunna berätta för yngre generationer. Så har samisk kultur förts vidare i århundraden.
”Lära mina barnbarn”
När Anita Gimvalls mamma dog bestämde hon sig för att rusta upp den torvkåta som hon ärvde. I den lilla kojan har hon och familjen kunnat övernatta och förvara mat, extrakläder och sina fiskeredskap.
- Det blev ju så mycket lättare att lära mina barnbarn om oss och hur de ska klara sig ute, berättar hon.
Men det blev också starten på fem års kamp för att alls få behålla byggnaden, en strid som nu går mot sitt slut.
Länsstyrelsen har meddelat att hon måste riva kåtan eller betala 30 000 kronor i vite. Men hon vägrar och det är därför Kronofogden tänker bränna ner den.
Hon säger att hon har känt sig maktlös och uppgiven inför alla domstolsprocesser och papper.
- Jag hade behövt en advokat, men det är inte bara orden, att skriva. Det är oron också, som en mardröm varje gång jag ska hämta posten, säger hon.
Fått kritik av FN
Enligt internationell rätt har samerna rätt att behålla sin kultur och sina kulturbyggnader. Den svenska uppdelningen mellan renägande samer och övriga brukar få kritik, bland annat av FN.
I veckan samlades upprörda samer för en fredlig protest, de var på väg mot kåtan för att stoppa nedbränningen. Men Kronofogden anmälde sig sjuk och hälsade att han kommer en annan dag.
För Anita Gimvall är det en klen tröst. När jag pratar med henne förbereder hon sig för att en sista gång åka upp till sina förfäders mark och besöka kåtan.
Innan myndigheterna kommer skidande.
- På ett sätt känns det skönt att få ett avslut, men det känns overkligt att den inte kommer att finnas längre. Inte bara för min skull, utan också för mina barn och barnbarn, säger Anita Gimvall.
Det är en tusenårig tradition som bryts och ännu en del av fiskesamernas kultur som raderas ut.