Svennis, Ullis, könsrollsgegga
Kvällspostens chefredaktör Per Svensson skriver i Expressen: ”Svennis-affären har, som den brittiska branschen själv mysande konstaterar, varit ’tabloid heaven’, den perfekta storyn, den sorts ’hype’ som ’bara en blandning av svenskar, sex och fotboll kan skapa i England’.”
Romansen mellan Svennis och Ullis har nu – när hon gjort slut – börjat engagera de tunga, svenska publicisterna. När skvallret bedarrar tar medieanalysen över. Snacket flyttar in i de fina salongerna. Engelsk tabloidpress konstateras som horribel, svenska medier beskrivs som härmapor. Expressen och Aftonbladet hade minsann inte vågat skriva om inte Daily Mirror och News of the World hade börjat.
Könsperspektivet saknas helt i de svenska publicisternas analys. Visst säljer kändisars kärleksaffärer tidningar. Men Svennis/Ulrika-skandalen hade inte blivit så stor, varken här hemma eller i England, om inte könsrollsrastret hade varit så enkelt att lägga över alltihop. Inget är så kittlande, så lockande att skildra, som fallna kvinnor och deras manliga offer.
Så har de båda svenskarnas relation beskrivits. En kolumnist i ansedda The Times skriver att Ulrika Jonsson är en kvinna som ”om hon var en tennisturnering skulle heta Swedish Open”. Ulrika beskrivs regelmässigt som en lycksökerska av den grövre sorten. Varenda kärlekshistoria hon nånsin haft sägs vara strategiskt planerad för den självbiografi hon ska skriva och får 15 miljoner för.
Mediebilden av Sven-Göran Eriksson är mer skiftande. Tabloiden The Sun berömmer Svennis på sin förstasida: ”He’s got balls.” Men nedlåtande kommentarer förekommer också. Hur kunde Svennis vara så dum? Gå i säng med en ung blondin alldeles före VM? Tänker han bara med ballarna?
Jan Guillou skräder inte orden. ”Om män i min och Svennis ålder börjar springa efter televisionens väderflickor, blivande programledarinnor och liknande småkändisar så får vi med rätta vårt omdöme och vår sviktande manlighet ifrågasatt [...] Inte tror jag att vår malligaste morgontidning skulle ge Alf Svensson beröm om han dök upp på premiär med Agneta Sjödin”, skriver Guillou i Aftonbladet.
I stället för att reflektera över mediernas sätt att beskriva Svennis och Ulrikas romans ger sig Publicistklubbens ordförande in i lika sexistiska som pinsamma resonemang om manlighet. Samt passar på att avfärda yrkeskvinnan Agneta Sjödin som ”småkändis”. Guillous eventuella professionalism lyser med sin frånvaro.
Så brukar det tyvärr vara när medierna cementerar könsroller. Det bara händer, som en naturlig del av dramaturgin. Männen är hjältar. Kvinnorna är slampor. Enda möjligheten för en man att stämplas som korkad är att bli snärjd av en fallen kvinna. Kvinnan har ingen värdighet. Mannen kan förlora sin, genom att ge sig i lag med henne.
Det som började som en spännande romans mellan Englands mest kända svenskar slutar nu i osmaklig könsrollsgegga. Ångvälten ”klassiska föreställningar om manligt och kvinnligt” kör över oss igen.