Ett val utan vinnare – håll ihop de rödgröna
Valet 2010 gjorde alla till förlorare. Sverige har nu ett högerextremt parti i riksdagen. Sverigedemokraterna kom med klar marginal över fyraprocentsspärren. Det främlingsfientliga partiet blir dessutom vågmästare. Mardrömsscenariot slog in.
Varken den borgerliga alliansen eller de rödgröna fick majoritet. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt tänker sitta kvar med sin regering och den blir sannolikt beroende av ett rasistiskt parti. Sverige liknar därmed Danmark, där borgerligheten släppt in Dansk Folkeparti i maktens korridorer. Frågan är hur långt regeringen Reinfeldt kan tänka sig den politiska anpassningen till Sverigedemokraterna?
Skyller på koalitionen
Socialdemokraterna gjorde ett katastrofalt val. Det är fortfarande landets största parti men tappade flera procent jämfört med förra riksdagsvalet som då var det sämsta i historien.
Somliga vill nu skylla detta på koalitionen med V och MP. Visst har samarbetet kostat. Traditionella S-väljare har haft svårt att göra upp med självbilden där
socialdemokratin är ensamt regeringsparti. Misstron mot ”kommunisterna” finns hos gamla socialdemokrater liksom misstänksamheten mot de gröna finns bland fackligt aktiva.
Ändå var det helt rätt att bilda denna rödgröna koalition. Något annat hade varit politiskt omöjligt. Detta insåg Mona Sahlin och påbörjade det nödvändiga och spännande arbetet med att forma en rödgrön politisk framtidsberättelse. Socialdemokratins valförlust får inte leda till att partiet blir introvert och upplöser samarbetet. Tvärtom måste arbetet med att bygga ett trovärdigt politiskt alternativ till högerregeringen fortsätta.
Sahlins egen roll i valförlusten kan också diskuteras. Hon fick ta över ett sargat och uppgivet parti efter den perssonska maktfullkomliga eran. Hon påbörjade ett internt förnyelsearbete men skulle samtidigt säkra möjligheten till regeringsmakten. Av förnyelsen blev det inte så mycket och opponerandet kom igång alldeles för sent. Det är beklagligt, men förståeligt. Att både läka ihop och förnya internt och samtidigt sjösätta det rödgröna samarbetet och skapa en oppositionspolitik är förstås en omöjlighet att hinna på bara fyra år.
Gör klokt i att sitta kvar
Mona Sahlin gör klokt i att sitta kvar. Det är nu viktigare än någonsin att Sahlin tar ledningen som oppositionsledare och håller ihop det rödgröna samarbetet.
I synnerhet när det parlamentariska läget är så osäkert som nu. Det kan stunda nyval ganska snart.
Skillnaderna mellan blocken är inte särskilt stor. De rödgröna fick ungefär samma procentandel av rösterna som vid förra valet. Det är inom blocken skillnaderna finns. Miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin. Det är bra att de gröna frågorna finns med som en stark dimension i svensk politik. Här har den borgerliga alliansen inget att komma med.
Att oppositionen inte lyckades bättre i ett läge av massarbetslöshet, finanskris och haverier med socialförsäkringssystemen är däremot inget annat än ett misslyckande. Nu finns behov av självkritisk analys.
Ett otydligt alternativ
Det rödgröna alternativet blev alltför otydligt. Det var svårt att förstå de avgörande skillnaderna mellan regering och opposition. Den ekonomiska politiken diskuterades på ett kameralt sätt där jobbfrågan kom bort trots massarbetslöshet. Det blev också obegripligt för väljarna när de rödgröna attackerade regeringens skattesänkarpolitik och samtidigt gick med på stora delar av den.
Att sedan presentera sitt gemensamma valmanifest bara 19 dagar före valet var en felbedömning och ett utslag av en medialisering av politiken snarare än en tro på folkrörelsedemokratin, där det politiska samtalet med medborgarna står i centrum.
Mätningarna måste ifrågasättas
Mediernas roll behöver diskuteras. Medieforskaren Kent Asp har pekat på den negativa nyhetsrapporteringen som drabbade de rödgröna, främst Mona Sahlin. Också själva medialiseringen av valrörelsen måste ifrågasättas. De ständiga mätningarna och det politiska duttandet med utspel i stort och smått bidrar inte till att de ideologiska och avgörande frågorna tydliggörs. I stället blir valet ett slags skönhetstävling mellan två statsministerkandidater.
Det finns mycket att säga om valet 2010. Vi har vaknat upp i dag till ett annat Sverige där högerextremismen är på frammarsch. Det är djupt oroväckande. Behovet av en samlad och stark rödgrön politisk motkraft är större än någonsin. Håll ihop oppositionen!