En attack på solidariteten
En skola. Ett bibliotek. Femhundra plantor. Det var vad ungdomarna, som hade samlats i staden Suruç nära gränsen till Syrien, ville prata om. Ungdomar med blandad bakgrund från den turkiska organisationen Federation of socialist youth associations, SGDF, hade kallat till en presskonferens i förrgår. De ville berätta om de humanitära insatserna de planerat att genomföra i Kobane på andra sidan gränsen.
Blodigt terrordåd
Men konferensen avbröts brutalt när en självmordsbombare detonerade en bomb.
I explosionen miste 32 ungdomar livet och 100-tals andra skadades. Döda kroppar låg överallt. Flera vårdas ännu på sjukhus med livshotande skador. Föräldrar är på plats för att förtvivlat leta efter sina barn. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan fördömde attacken och menade att det med stor sannolikhet är IS som ligger bakom.
I skrivande stund är identiteten på terroristen inte fastlagd.
Uttalandet har väckt starka reaktioner bland oppositionella grupper i Turkiet. Många frågar sig varför omvärlden inte riktar strålkastarljuset mot den turkiska regeringen som har misslyckats att skydda sina invånare. Den har också anklagats för att vara handfallen när det gäller IS. Terrorister har vid flera tillfällen passerat den turkiska gränsen för att ansluta sig till terrorsekten IS i Syrien. Handfallenheten hänger antagligen ihop med Erdogans motstånd mot den kurdiska autonomin som växer fram i grannlandet.
Hoppet finns hos de unga
Erdogans mål är att framstå som statsmannamässig och en stark part att räkna med i kampen mot IS. Det är samma taktik som Syriens diktator Bashar al-Assad länge har tillämpat. Genom att framställa sig själv som garanten mot terrorister undkommer han fördömanden från omvärlden. I själva verket är Assad-regimen högst ansvarig för det blodiga kriget vi nu ser i Syrien.
Medan världssamfundet har misslyckats att värna civila liv i Kurdistan och Syrien återfinns hoppet hos dessa socialistiska ungdomar. Visserligen måste IS motas med vapen. Men framtiden byggs inte enbart av kulor.
Attack mot solidariteten
När nobelpristagaren Malala Yousafzai fyllde 18 år nyligen firade hon det genom att öppna en skola för syriska flickor, bosatta i flyktingläger i Libanon. Vi måste investera i skolor i stället för kulor, var hennes budskap.
Attacken mot de socialistiska ungdomarna var en attack mot solidariteten. De ville bygga en skola för barnen och plantera träd för framtiden i Kobane. För många utgjorde de ett större hot än de som bär vapen.