Plötsligt är Moderaterna rädda för lönedumpning
Högerns nyväckta intresse klingar falskt
Jag brukar inte vara den som beklagar mig över åsiktskorridoren i svensk politik. Till skillnad från somliga tycker jag det är naturligt att få mothugg. Det är det vi brukar kalla debatt.
Ändå finns det ämnen som det varit väldigt svårt att diskutera. Frågan om arbetskraftsinvandring till exempel. Det har varit som om alla rapporter om dumpade löner, usla arbetsvillor och rent lurendrejeri inte existerat. Inget skuggsamhälle eller handel med arbetstillstånd och inga ohederliga arbetsgivare.
Jag kommer ihåg ett märkligt möte med den dåvarande migrationsministern Tobias Billström på hans kontor i Rosenbad. Min kollega Anders Lindberg hade retat upp ministern, men jag fick gå i hans ställe. Mina frågor handlade om vad han tänkte göra åt att människor tvingades arbeta för usla löner, sova på sin arbetsplats och betala tillbaka en stor del av det man tjänade till arbetsgivaren.
Billström ville prata om att utvisa asylsökande som fått avslag.
Kaffet var i alla fall utmärkt.
Dagens regler om arbetskraftsimport från länder utanför EU infördes av den borgerliga regeringen och Miljöpartiet 2008. Fram till i somras fick de nästan inte diskuteras. Det fanns det skriftligt på, i januariavtalet.
Den som ifrågasatt ordningen att arbetsgivarna på egen hand måste få bestämma vilka yrken det råder brist på har viftats bort som motståndare till öppenhet i största allmänhet. Både från höger och vänster.
Det har känts orättvist, men man vänjer sig
Så kallade kompetensutvisningar har varit ett problem att diskutera. Att prata om fusk som drabbar fattiga och rättslösa människor har däremot varit som att ropa rakt ner i ett gruvhål.
Det har känts orättvist, men man vänjer sig.
Just därför blir det märkligt när det politiska landskapet plötsligt ser helt annorlunda ut.
Att socialdemokraterna ska prata om att återinföra arbetsmarknadskontroll på sin kongress i nästa vecka är kanske inte så konstigt. Inte att regeringen till sist försöker göra något åt fifflet på arbetsmarknaden heller.
Det är snarare hög tid.
Däremot är det lite överraskande att arbetskraftsinvandringen blev en stor fråga på Moderaternas stämma. Partiet vill sätta ett lönegolv som bland annat skulle stoppa kockar, slakteriarbetare och vårdbiträden från att komma till Sverige.
Kanske har Kristersson tagit intryck av Storbritannien där Boris Johnson vill få oss att tro att målet med brexit är högre löner. Kanske vill Moderaterna bara underlätta samarbetet med Sverigedemokraterna.
Det klingar falskt. Vi vet ju att varken svenska moderater eller brittiska konservativa haft problem med låga löner tidigare.
Jag kanske borde vara glad över att nu befinna mig mitt i åsiktskorridoren. Men jag misstänker att det är tillfälligt. När det kommer till kritan har de intressen Ulf Kristersson representerar alldeles för mycket att förlora.