Kinberg Batra har blivit M:s Juholt
Uppdaterad 2017-08-24 | Publicerad 2017-06-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I veckan fick Håkan Juholt guldmedalj av talmannen. Det är han väl värd efter 22 år i riksdagen, ett halvt yrkesliv i allmänhetens tjänst. I höst bär det av till Reykjavik på Island där han utsetts till svensk ambassadör.
Hans gärning som S-ledare väcker fortfarande starka känslor. Många såg i honom ett hopp om en ny socialdemokrati, en tydligare ledare som sa vad partiet innerst inne trodde på – inte bara vad väljarna ville höra.
Andra såg förtroendesiffrorna rasa och medelklassen fly. Till slut blev hans ställning ohållbar. Det är naturligtvis omöjligt att veta hur det hade gått om Håkan Juholt fått möta väljarna i ett val, kanske hade han gjort en Jeremy Corbyn - kanske inte.
”Kraftigaste tapp sedan mätningarna inleddes”
Vilka känslor Anna Kinberg Batra kommer att väcka efter sin avgång är svårt att säga. Men förtroendet för henne är nu i nivå med Håkan Juholts. Enligt DN/Ipsos stora mätning i veckan har andelen väljare med stort eller mycket stort förtroende för Anna Kinberg Batra rasat från 40 till 21 procent, samma nivå som för Jimmie Åkesson.
- Det är det kraftigaste tapp som vi har sett sedan mätningarna inleddes år 2000. Ingen partiledare har haft motsvarande utveckling på ett år, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.
Kinberg Batras rival om ledarskapet i Alliansen, Annie Lööf, har nästan dubbelt så högt förtroende, 41 procent.
Kommunalråd arbetslösa
Sedan Moderaterna öppnade dörren till Sverigedemokraterna i januari har de fallit till mycket låga nivåer i opinionen och om det vore val i dag skulle en stor del av partiets riksdagsledamöter och kommunalråd bli arbetslösa.
I en annan färsk opinionsmätning, från Novus, svarar 56 procent att Anna Kinberg Batra är en belastning för sitt parti. Det är det sämsta resultat någon partiledare får.
Och förmodligen är analysen korrekt. Medan Annie Lööf lyfter Centerpartiet till ständigt högre nivåer leds Moderaterna av ett rejält sänke.
Splittrat parti
Moderaterna är förenklat en koalition mellan konservativa och liberaler. Det fungerade så länge den bärande konflikten i svensk politik stod mellan höger och vänster. Men inför frågor som invandring och kultur finns förvånansvärt lite samhörighet.
När Anna Kinberg Batra öppnade för samarbete med SD och införde en restriktiv flyktingpolitik vände hon stora väljargrupper ryggen. Rent matematiskt är det svårt att förstå hur hon tänker. Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har inte en chans att komma upp i femtio procent och både Centerpartiet och Folkpartiet har uteslutit samarbete med SD.
Kravlöst SD - en illusion
Alliansen har i dag varken politik, parlamentarisk strategi eller ett fungerande regeringsalternativ i hop.
Det mesta tyder på att Kinberg Batra tänker försöka möta väljarna med illusionen att SD ska släppa fram en Alliansregering utan att få något tillbaka. Kommer Centerpartiet och Liberalerna spela med i den charaden?
I så fall blir valet 2018 en folkomröstning om Jimmie Åkesson.
Alternativet är naturligtvis att Moderaterna backar från strategin att samarbeta med SD och i stället försöker använda Fredrik Reinfeldts upplägg från 2006 och 2010.
Reinfeldt vann framgångsrikt väljare i mitten och fick över 30 procent. Men av någon obegriplig anledning gör den nuvarande M-ledning allt för att ta avstånd.
Alliansen faller isär
Den kanske tydligaste politiska effekten av Anna Kinberg Batras svagare position är att Alliansen ser ut att falla isär. I veckan utbröt öppet gräl mellan Ebba Busch Thor och Annie Lööf om en tweet och om tolkningen av Alliansens budgetbeslut. Och Jan Björklund bytte fot och ville plötsligt stoppa utvisningarna till Afghanistan vilket går helt på tvärs med Moderaternas allt hårdare flyktingpolitik.
Frågan är hur länge Anna Kinberg Batra klarar att behålla partiledarposten om det inte vänder snart. Till hösten kommer sannolikt de första opinionsmätningarna där Centerpartiet är större än Moderaterna.
Överlever hon att inte vara Alliansens statsministerkandidat?
Residenset på Island upptaget
Den senaste kuppen från hennes interna motståndare avvärjdes för mindre än en månad sen. För att överleva tvingades hon offra sin partisekreterare Tomas Tobé.
Men - nästa gång finns ingen att offra.
Det som talar för att hon trots allt sitter kvar är Moderaternas interna kultur och att partiets stämma i höst bara är en så kallad arbetsstämma. Om hon inte avgår självmant så kommer ingen annan partiledare att kunna väljas.
Håkan Juholt tvingades gå eftersom hans parti inte längre trodde att han skulle kunna vinna val. Det var en process som gjorde rejält ont i partikroppen och som många fortfarande inte har förlåtit.
Men Stefan Löfven blev trots allt statsminister och politikens inre väsen är att förändra samhället - inte att själv sitta kvar till varje pris.
Det svenska residenset Reykjavik på Island är nu upptaget. Men det finns andra trevliga ambassadörsposter som snart blir lediga.
Anna Kinberg Batra kanske skulle börja tänka på refrängen?