När hjärtat slutar slå

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Låt mig först redovisa mina personliga förutsättningar.

Under några år arbetade jag som lärare på Brunnsviks folkhögskola, den första folkrörelseskolan i Sverige.

Det var lärorika år, som det blir när man får träffa människor med skiftande erfarenheter. Jag arbetade mycket med fackliga förtroendevalda. Anställda i vården, byggnadsarbetare och arbetare inom industrin. Män och kvinnor som fått sina arbetskamraters uppdrag att företräda dem i vardagen.

Det gav en annan bild av den fackliga verkligheten än den som härskar i den offentliga debatten. Inga pampar, bara människor upptagna av att hitta rättvisa och praktiska lösningar. Inför verkligheten faller klichéer som vanligt platt.

Brunnsvik är dessutom en unikt vacker plats –?i sluttningen upp mot Lekomberg, med sjön Väsman nedanför och de blånande bergen i Grangärde finnmark i fjärran. Arkitekturen låter oss ana arvet från skolans grundare Karl-Erik Forsslund, en av hembygdsrörelsens förgrundspersoner.

Traditionellt röda hus i trä, som en bygata, en vit byggnad inspirerad av en italiensk kyrka och moderna tillbyggnader försiktigt inpassade i landskapet.

Min fru och jag har i?dag ett hus en knapp kilometer bort, och miljön på skolan lyfter mig fortfarande.

Framför allt gav mig åren på Brunnsvik en större historia.

Skolan har i år firat sitt hundraårsjubileum. Omstridd från första stund. Då förvägrad statsbidrag, därför att undervisningen ansågs strida mot sann tro.

Brunnsvik skapades inte av arbetarrörelsen, men blev till i mötet med de studerande som redan från början rekryterades i fackliga avdelningar och socialistiska ungdomsklubbar.

Arbetarrörelsen gjorde skolan till sin på det mest grundläggande sätt, genom att studera.

En blick i gamla kurskataloger ger en bild av vad det betytt. Alla arbetarrörelsens viktigaste representanter har undervisat här. Rickard Sandler naturligtvis, Per Albin Hansson och Ernst Wigforss. Dessutom pionjärer inom arbetarskydd och folkbildning, som Kerstin Hesselgren och Alf Ahlberg.

I listan av deltagare finns flera av 1900-talets stora författare, Dan Andersson och Stig Sjödin för att nämna två.

Framför allt har dock Brunnsvik varit platsen där generationer av svenska kvinnor och män fostrats att ge demokratin kött och blod. Här har blivande politiker och fackföreningsledare börjat sin bana, liksom många av de ämbetsmän som gjort välfärdsstaten möjlig.

Brunnsvik och folkbildningen är hjärtat i den svenska folkrörelsetraditionen.

Nu läser jag, i Dagens Arbete, att skolan riskerar att läggas ner. Utbildning blir för dyrt och statliga sparbeting gör saken värre. LO, i?dag den viktigaste huvudmannen, anser sig inte kunna betala.

Blotta tanken gör mig sorgsen.

Till del därför att några av mina bästa vänner, och min fru, arbetar på skolan. Mer därför att jag vet vad folkbildning betyder för personlig utveckling och nya insikter hos de studerande.

Men framför allt därför att folkrörelsen, precis som en kropp, dör om dess hjärta stannar.

Ingvar Persson