Färre hårda vapen, mer mjuk elevvård

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tragedin i Kauhajoki nystas upp. Detaljerna är förfärliga. Som att gärningsmannen Matti Saari redan i förra veckan tros ha tänt det första gravljuset utanför yrkesskolan. Som att han inte bara sköt sina offer – utan också ska ha kastat brandbomber på dem.

Matti Saaris aggressivitet verkar i efterhand vettlös men inte blind. Han hade planerat sitt dåd noga. Likheterna med förra årets skolmassaker i Jokela är slående. Nu visar det sig att Matti Saari kände Pekka-Eric Auvinen, massmördaren från Jokela. Enligt finska TV4 skrev de till varandra på nätet: ”Om inte jag lyckas så kommer du säkert att lyckas.”

Saari tros ha köpt sitt vapen i samma affär som Auvinen. Finska Hufvudstadsbladet har besökt vapenaffären i centrala Jokela, som ägs av bröderna Sami och Ville Raunio. Hemsidan bär sloganen ”Arming the nation”.

Sami, den mer pratsamma av bröderna, tycker att alla i Finland borde äga ett vapen. Han hoppas att sälja ännu fler vapen så att Finland kan avancera på listan över världens mest vapentäta länder. Det räcker inte att vara trea efter USA och Jemen. Om massakern i Kauhajoki säger Sami:

”På det privata planet är det förskräckligt. Som yrkesmänniska påverkar det mig inte alls.”

Vapenbröderna är undantag i den finska debatten. Landets liberala vapenlagar ifrågasätts nu på bred front. Kritiken mot den blågröna regeringen är massiv. Varför skärptes inte vapenlagarna redan efter skolmassakern i Jokela?

Då avfärdade statsministern, centerpartisten Matti Vanhanen, kraven på hårdare vapenlagar. Finländarna är ett jagande folk, sa han. Ett enskilt fall ska inte få misstänkliggöra alla.

Att regeringen nu lovar skärpta vapen-lagar redan till våren hjälper föga. Röster höjs för att inrikesministern, samlingspartisten Anne Holmlund, ska avgå.

”Striktare lagar hade kanske inte hindrat Matti Saari från att kallblodigt mörda nio skolkamrater och en lärare, men när det sker så borde någon ha mod nog att stiga upp och medge att han eller hon gjorde fel”, skriver Jeanette Björkqvist direkt från Kauhajoki i Svenska Dagbladet.

Björkqvist resonerar om Finlands ”försynta folksjäl”. Är finländarna redo att lämna auktoritetstron och börja utkräva ansvar av sina politiker?

Vid sidan av skärpta vapen-lagar, som många förstår måste till, vänds kritiska blickar mot den finska skolan. Den har utsatts för hårda besparingar efter 1990-talets ekonomiska depression. På Vasabladets nätsajt skriver en läsare:

”Vi talar i Finland om att vi har världens bästa skola? Ja, eventuellt rent pedagogiskt men hur är det med elevvården? Hur många elever är det per skolkurator och hälsovårdare, undrar hur många besök en elev i en skola får hos dessa?”

I ungefär samma banor resonerade Carl-Erik Rusk, chefredaktör för tidningen Läraren, när jag träffade honom i Helsingfors i våras. Han sa: ”Vi kan tala om en paradoxal utveckling. För samtidigt som utbildningsmyndigheterna, inte minst efter Jokelatragedin, talar om betydelsen av trivsel och trygghet i skolorna pågår en smygande nedmontering av funktioner som utgör en viktig del av skolsamfundet.”

Ingen vet om bättre elevvård, fler vuxna som såg, hade kunnat hindra Matti Saari från att skjuta. Men efter två skolmassakrer inom loppet av ett år måste samhället göra allt som går för att tragedierna inte ska upprepas.

Färre hårda vapen och mer mjuk elevvård är inte för mycket begärt.