Sverige behöver en värdig äldreomsorg
Kanske lyssnar politiker på tidningsmakaren Amelia Adamo. I veckan skrev hon en debattartikel om hur besviken hon är på äldrevården. När Adamos mamma blev sjuk fick hon inte det stöd hon behövde. Trots att mamman inte klarade sig själv bedömdes hon vara för frisk för att få flytta in på ett äldreboende. Istället skulle hemtjänsten göra hembesök. Adamos mamma blev helt beroende av sin dotter.
Var fjärde plats är borta
90 000 kvinnor och 50 000 män har tvingats gå ner i arbetstid eller säga upp sig för att vårda sina anhöriga enligt en rapport från Stockholms universitet.
Att det har blivit så här kan delvis förklaras med den bantade äldreomsorgen. Sedan år 2000 har var fjärde plats på äldreboende tagits bort.
Genom att tvinga äldre att bo hemma så länge som möjligt sparar kommunerna pengar. Samtidigt koncentreras hemtjänsten till dem som behöver det mest medan andra får förlita sig på döttrar och söner. De som har barn och släkt, närmare bestämt.
På ett äldreboende får en person upp emot 110 timmar stöd varje månad. Hemtjänsten ger i genomsnitt 30 timmar per månad. Det är en enorm skillnad. Och det är glappet mellan behov och stöd som anhöriga tvingas täcka upp för.
Allt fler väljer privata lösningar
I förlängningen tär detta på tilliten till den gemensamt finansierade välfärden. Vad händer om vi slutar lita på att vi får det stöd vi behöver? Vi har sett det hända på andra områden där de som kan väljer egna lösningar i stället för att bråka om det gemensamma. Privata försäkringar köper oss förbi vårdköerna. Föräldrar med akademisk bakgrund sätter sina barn i vissa skolor i stället för att ställa krav på en skola för alla. Om utvecklingen fortsätter får vi en allt mer ojämlik samhällsservice, där den som har råd och har en stark röst får bra stöd.
Det ska inte behövas. Kanske kan Amelia Adamos vassa armbågar vara en knuff på vägen mot en värdig äldreomsorg.