Kommunalkamp på fransk export
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Redan i torsdags skramlade kastrullerna utanför tungt ärevördiga Sorbonne-universitetet. Studenter, fackliga aktivister och lärare fyllde torget. En repetition av gårdagens miljonmarsch mot högerregeringens nedskärningar inom offentliga sektorn. Mot nedrustad utbildningspolitik och urholkade pensionsvillkor.
”Lyssna på rösterna från gatan”. ”Beskatta kapitalet”. ”Solidaritet för framtidens pensioner”. Det kunde ha sagts under ATP-valet 1958.
Ministern, François Fillon, ansvarig för pensionsförsämringarna vägrar ändra ett enda årtal eller procentsats.
Utbildningsministern Luc Ferry, doktor
i filosofi och en av president Chiracs
intellektuella alibin, har däremot skrämt
lovat avgå, om det skulle skingra krisen.
Gérard Ashiérie, lärarfacket FSU:s ordförande, är inte intresserad av ett ministeroffer. Han kräver reformer mot skolans sönderfall. Var femte elev i grundskolan är funktionell analfabet, hälften av gymnasisterna misslyckas på universiteten och lärarna är utmattade, desperata och underbetalda.
Ferry, som annars författat kloka essäer om kunskapens betydelse, har skrivit ut ett skolrecept som mest liknar giftblandning. Mer än hundratusen skolassistenter och medarbetare ska skickas i väg. Lärarna, republikanismens eviga försvarare, ska få sina pensioner försämrade och fram till långt efter gällande pensionsålder tvingas domptera elever. Skolsystemet ska kommunaliseras: Privatisering nästa. ”Handelsvara i stället för medborgarrätt”, skanderade lärarfacket i går på vägen från Nationsplatsen.
Lärarna är allierade med praktiskt taget alla inom den offentliga sektorn. Den sammanhållande parollen lyder: Kamp mot högerregeringens planer på att slå sönder pensionssystemet. I går lyste budskapet från röda, gröna, regnbågsfärgade och hemmagjorda plakat. Socialistpartiet klev för första gången på många år in bland demonstranterna. Den just avslutade partikongressens mest hyllade gäst var Bernard Thibault, ledare för landsorganisationen CGT, fram till för några år sedan kontrollerad av kommunistpartiet. ”Vi är också mot pensionsförsämringarna”, försäkrade socialistkongressen.
Högerregeringen kräver minst 40 års heltidsarbete för full pension, en ökning till att börja med på två och ett halvt år. En utpräglat kvinnofientlig förändring.
Självfinansieringen av pensionerna ska drivas i höjden. Gamla framförhandlade förmåner om rätt till betald pension vid 60 ska elimineras. Tidig pensionsålder har hittills varit en hygglig tröst för många lågavlönade inom post, järnväg och sjukvård. 60-årsregeln har varit särskilt viktig eftersom de yrkesgrupperna har sex-sju års kortare genomsnittlig livslängd än andra yrkesgrupper.
Fransmännen, vars majoritet är välvillig till fackets krav, sneglar mot missnöjets vinter 1995. Då störtades den borgerliga regering som gjorde de offentliganställda till huvud-fiende och såg kamp mot välfärdssystemen som en huvudfråga.
Nu härskar försommar. Marc Blondel, ledare för landsorganisationen FO, mobiliserade i sitt budskap för generalstrejk på tisdag. Social kamp i den körsbärsblomningens tid som de radikala Paris-kommunarderna en gång besjöng.