Björklund har vidgat klyftan mellan skolor
Det mesta av Jan Björklunds skolsatsningar de senaste åren har gått till skolor som redan lyckas ganska bra med uppgiften att ge eleverna goda kunskaper. Det konstaterar Rikrevisionen som bland annat granskat det andra lärarlyftet, förstalärarsystemet och matematiklyftet.
Det är knappast överraskande. Rapporten kan direkt peka ut flera rimliga förklaringar till varför de framgångsrika skolorna fått det mesta av de statliga pengarna. Kommunernas och huvudmännens kunskaper om stöden varierar. Ansökningarna kan vara krångliga att skriva och administrera. Dessutom krävs det ofta en egen ekonomisk insats som effektivt stänger dörren för skolor och kommuner med små resurser.
Borde vara oroade
Eftersom avsikten med stöden dessutom är att uppmuntra förbättringar är det knappast förvånande att skolor som redan har en organisation för utveckling har ett försteg när pengarna ska fördelas.
Att statens stöd går till skolor som redan fungerar är alltså inte konstigt, men om vi bryr oss om skolan borde vi vara riktigt oroade.
Segregationen är nämligen ett av den svenska skolans allra största problem, och en av de viktigaste förklaringarna till raset i internationella kunskapsmätningar. Uppdelningen drabbar inte heller bara de elever som har det svårt utan drar ner resultatet för hela skolan.
Rikta stödet till de som behöver
Att statens stöd i verkligheten fördjupar klyftorna mellan skolor och mellan elever är alldeles orimligt.
I rapporten föreslår Riksrevisionen försiktigt att statens stöd borde riktas
till de skolor som behöver det bäst, eller i vart fall inte utformas så att just dessa stängs ute.
Om Gustaf Fridolin kan använda de principerna har han redan en hörnsten för en ny skolpolitik. Och efter åren med Björklund är det något vi verkligen behöver.