Vi behöver hjälpa Ukraina att vinna

Vi måste börja tänka tanken: Putin kan förlora

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Vladimir Putin har underskattat det ukrainska folket.

Så mycket står nog klart, även om det naturligtvis är för tidigt att utvärdera hela den ryska krigsinsatsen. Men inte ser det ut som något blixtkrig inte, där i leran.

Jag börjar undra om inte även vi har tänkt lite krokigt – och överskattat Putin.

Det senaste halvåret har jag pratat, intervjuat och gjort poddar med en lång rad oerhört komptenta säkerhetspolitiska experter. Men det finns en fråga jag inte ställt och som de därmed inte besvarat.

Kan Putin förlora?

Den ryska krigsmaskinen är enorm. De senaste femton åren har Putin satsat hundratals miljarder dollar i en upprustning som saknar motstycke. Dess teknologiska spetssystem är imponerande liksom dess blotta volym, särskilt på marken i form av mekaniserade förband och artilleri. Och med en imponerande räckvidd i luften.

Det har närmast varit en slags sanning, innan Ryssland genomförde sitt oprovocerade anfall, att Ukraina skulle förlora.

Redan i förväg pratades det exempelvis om att väst måste förbereda sig på att stödja en ukrainsk motståndsrörelse efter att landet har fallit.

Men det är inga partisaner i bergen som tar emot västs hjälp utan den reguljära ukrainska armén. Ryssland tar sig långsamt framåt men till oerhörda kostnader.

Jag tror det är delvis därför president Zelenskyjs mod och Ukrainas motstånd är så inspirerande – vi trodde någonstans att det var kört.

På ett strategiskt plan har Vladimir Putin nu förlorat kriget.

Det ukrainska folket kommer aldrig bli en del av ett ryskt imperium igen. Tvärtom uppstår ett nytt Ukraina framför ögonen på oss – skapat genom sitt försvar mot Putin.

Ryssland är stort och starkt, men det är trots allt en del av världen, och världen avskyr det som händer. I FN:s generalförsamling röstade bara fyra länder med Ryssland, Syrien, Nordkorea, Eritrea och Ryssland själva.

Så isolerade har nog inget land varit förut. Och det kommer att forma generationer av människor inte bara i väst.

När TV-bilderna visar barn som gråtande går ensamma över gränsen, sjukhus som bombas och bostadshus i ruiner finns ingen återvändo. Och snart börjar tågen med krigsflyktingar anlända till Europas stora städer.

Ryssland ”mjuka makt” – dess möjlighet att påverka genom sin dragningskraft, värderingar och diplomat – står nu på ungefär noll.

Men även dess hårda militära makt verkar betydligt mindre effektiv än man först kunnat tro. Så vi måste börja tänka tanken: Putin kan förlora.

Men det hänger på omvärlden om det sker. Vi behöver öka stödet med det uttalade målet att Ukraina ska fortsätta vara ett fritt land. Då räcker den nuvarande nivån inte.

Ukrainas motståndskamp har ritat om kartan för vad som är möjligt. Med 40 miljoner invånare och västvärldens ekonomiska resurser i ryggen borde den Ukrainska armén kunna hålla ut mycket länge.

Kan Putins armé det?

Även Sverige kan spela en fortsatt viktig roll, vår försvarsindustri är i absolut världsklass, och leveranserna av materiel behöver fortsätta. Jag hoppas att planeringen för detta redan inletts.

Den Europeiska unionen kommer att kunna hålla Ukrainas ekonomi under armarna samtidigt som vi välkomnar de som tvingas fly från landet. Men vi kan även agera med mer direkt stöd på europeisk nivå till Ukrainas väpnade styrkor och genom ökade diplomatiska insatser och fler sanktioner.

Idag finansierar väst i praktiken Rysslands krig genom att tillåta de banker som handlar med olja och gas att fortsätta. Detta kryphål borde stängas helt, även om det kan vara smärtsamt för EU.

Det viktigaste nu är uthållighet. För varje dag som går utan att Putin lyckas med sina militära mål så nöts den ryska krigsmaskinen ner, dess moral blir sämre och materielen förstörs.

Har Ryssland möjlighet att ersätta detta? Kan de återfå momentum och förbättra moralen hos sina trupper?

Det är trots allt ett anfallskrig Ryssland bedriver mot ett folk de flesta ryssar ser som syskon. Och med fasansfulla humanitära effekter för miljontals människor.

Till vilken nytta?

Det är den fråga allt fler även i Ryssland kommer att ställa sig med tiden.

Och till vilket pris?