EU är som Tredje riket, säger tories
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den brittiska högern har slagit läger vid Blackpool. Därifrån styrs motståndskampen mot Europa.
I en av partikongressens bunkrar samlades Brüggegruppen. Förre finansministern, numera lorden, Norman Lamont pekade ut huvudfienden: Valéry Giscard d’Estaing, ansvarig för förslaget om ny europeisk författning.
Han presenterade det nya Europa på en festföreställning ”som skulle kunna ha varit arrangerad av Nazi-Tyskland”, sa Lamont. Ceremonin påminde om någonting ”från Tredje riket”.
Ordföranden i Brüggegruppen föreslog att samtliga britter i EU:s högerparti EPP ska begära utträde ur den partigemenskapen. Därmed skulle Lundgrens, Alf Svenssons och Silvio Berlusconis gemensamma parti bli mindre än socialisterna.
Brüggegruppen är sprungen ur Margaret Thatchers kamp mot Europa. Det var i den vackra, medeltida staden som hon försäkrade att EU aldrig skulle få bli en välfärdsmodell. Majoriteten av konservativa parlamentsledamöter ropade: ”Instämmer.”
De flesta europeiska politiker grubblar intensivt över sådant som en europeisk president, begränsade vetomöjligheter, europeiskt försvar och antalet EU-kommissionärer. Högern i Storbritannien har inte sådana problem. Den säger nej till samtliga viktiga grundsatser i det som är tänkt som EU-konstitution.
Frågan som Lundgrens partivänner ställer sig är: ”Hur ska vårt nej kunna växa till ett europeiskt nej?”
Huvudvapnet är en folkomröstning. Folket ska få säga sitt, säger den höger som annars mest sett folket som tjänstehjon och drevkarlar på jakten.
Partiledaren Iain Duncan Smith (IDS), som är en så varm vän av sina ryska vinthundar att han söker se ut som en av dem, är hoppfull: ”Folkomröstningen om euron i Sverige gjorde narr av alla som säger att Europa är något oundvikligt.” Och, fortsätter IDS, ”när vi vunnit valet om två år försvinner euron, både som politiskt problem och betalningsmedel”.
Tony Blair har valt en säkrare EU-strategi än Göran Persson. Medan Blair väntar på en folkomröstning om euron låter han sin stora parlamentsmajoritet rösta igenom den nya EU-konstitutionen, som brittiska regeringen i allt väsentligt godkänt. Alltså först den stora frågan (författningen), sedan den lilla (myntet).
Högern förbereder gerillakriget för självständighet från Europa. ”Partiet måste redan nu lova att bryta sig ur EU:s författning”, säger Brüggegruppen. Charles Moore, avgående chefredaktör på urkonservativa Daily Telegraph, beklagar att Storbritannien anslöt sig till den europeiska gemenskapen.
Ken Clarke, en rödblommigt elegant talare, försökte säga nej till folkomröstning och ja till en aning mer Europa. Clarke ville en gång bli partiledare.
– Nu får det räcka, skrek en upprörd man i publiken.
– Vi ska alla ställa oss bakom Ian Duncan Smith.
Därmed kan såväl EU som labour känna sig lugna.