Låt inte Israel sätta villkoren

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

FN-observatörerna ringde tio gånger för att få slut på beskjutningen. Den israeliska militären valde att inte lyssna. Så träffade precisionsbomben posteringen och dödade minst fyra människor.

Libanon läggs i ruiner, på Västbanken och i Gaza fortsätter övergreppen.

Ändå fortsätter EU att ha tålamod med Israels regering. Inget tal om att begränsa det ekonomiska samarbetet. Ingen enighet om att Israels attacker är oproportionella.

Morden på FN-observatörerna skedde kvällen innan 15 länder möttes i Rom. På dagordningen stod inte några effektiva påtryckningar på Israel. Däremot enades regeringarna om att det behövs en internationell fredsstyrka i Libanon.

UD tonar ner löftet

Sverige är berett att delta i en sådan styrka, om den har ett FN-mandat. Det beskedet gav statsministern till Kofi Annan i måndags. I går försökte UD tona ned löftet. Det är långt dit och formerna är inte klara, var budskapet. Tillförordnade utrikesministern Carin Jämtin betonade att det även kan röra sig om civila insatser.

Det är rimligt att Sverige prövar en förfrågan från FN, men det finns många frågor som kräver svar.

Fredsstyrkan behöver vara del av en uppgörelse där krav ställs på alla inblandade, inklusive Israel. FN-trupp borde sändas även till Gaza. Om säkerhetsrådet ändå enas om enbart en styrka till Libanon måste mandatet vara glasklart.

Allierade med Israel?

Fredsstyrkan ska garantera säkerheten för både den libanesiska och den israeliska civilbefolkningen. De som drivits iväg från sina hem av attackerna måste få återvända.

Så tänker sig inte Israel uppläggningen. Styrkan ska avväpna Hizbollah, övervaka en öde buffertzon i sydligaste Libanon och gränsen till Syrien. De internationella soldaterna ska befria regeringen Olmert från en kostsam ockupation.

Tänker säkerhetsrådet även stoppa israeliska intrång på libanesiskt område?

Eller ska fredsstyrkan blunda när F?16-plan och obemannade mördarmaskiner dundrar förbi? I så fall blir Sverige och övriga länder i praktiken allierade till Israel.

Det är riksdagen som beslutar

Att sända svensk trupp till Libanon i dagens läge är ett allvarligt säkerhetspolitiskt beslut. Därför är det förvånande att statsministerns besked till Kofi Annan inte föregicks av en diskussion i hela regeringen och att inte utrikesnämnden kallats till ett sammanträde.

I går påminde Carin Jämtin om att det är riksdagen som beslutar om svensk trupp utomlands. Det var ett viktigt förtydligande.

Om Sverige ska göra en militär insats i Libanon måste det finnas en bred politisk enighet och klara förutsättningar. Israel kan inte få diktera villkoren.

ME