Tillhör inte högern Europa?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Häromdagen var Expressens ledarsida fylld av pilar och diagram, fullt värdiga en gammaldags folkskollärare. Tidningen ville vara europeisk och lägga ut en EU-författning som overhead.
I går skrev politiske redaktören PM Nilsson i mer storsvensk anda. Svensk höger, försäkrade han, är ett ”lysande” undantag och innehåller världens mest internationalistiska parti. Vilket? kan man undra. Lilla folkpartiet, en gång allierat med Jörg Haider och frånvarande i hela tredje världen?
Enligt PM Nilsson står svensk höger utanför den europeiska gemenskapens borgerlighet. Politiker som Bo Lundgren och Alf Svensson tillhör emellertid, sin svenskhet till trots, det gemensamma europeiska högerpartiet. Partivänner med Berlusconi, Stoiber och med tiden kanske också med Gianfranco Fini, vars postfascistiska parti söker medlemskap. Lundgren gläder sig åt Berlusconis
segrar och åt Fogh-Rasmussens.
Svensson omfamnar Stoibers CDU. Svenska moderater framför solidariska hälsningar till inskränkta nationalistiska tories. Gemenskapen formuleras på kongresser och i program.
Europahögern håller sig med särskilda politiska torpeder, de populistiska och främlingsfientliga extrempartierna, från Le Pen till Kjaersgaard, Haider och Bossi.
När protesterade Lundgren/Svensson mot dessa allianser? Eller mot broderpartiernas hårdhänta kamp mot homosexuellas fri- och rättigheter?
På lördag drar den italienska oppositionen samman flera hundratusen i en demonstration mot Berlusconis auktoritära högerstyre. Invandrarorganisationer och mångkulturella föreningar finns med i manifestationerna. Medan fackföreningsrörelse och vänsterpartier engagerar sig för solidaritet med flyktingar och invandrare skickar Bossi/ Fini militären mot dem som söker sig till Italien. I Spanien, liksom i Danmark, berövas invandrare ”utan papper” medborgerliga rättigheter, till exempel rätten att organisera sig fackligt. Det är den amerikanska modellen och passar näringslivets ledare väl. Då kan de, delvis i polemik mot den politiska högern, argumentera för mer invandring.
Solidaritet handlar det inte om, snarare om att försvaga facket och löntagarna, för att citera den ledande amerikanska kolumnisten William Pfaff.
När jag placerar svensk höger i sin europeiska gemenskap blir PM Nilsson upprörd. Kallar mig blind, ohederlig, demokratiföraktande och skriver in mig i ett politiskt parti. Spelad indignation, dessutom illa framförd. Expressenredaktören påstår också att Aftonbladet aldrig kritiserat inskränkt socialdemokratisk flykting- och invandrarpolitik. I få frågor har vi varit tydligare i avståndstagande från socialdemokratisk praktik.
Jag avstår från att påminna om Expressens nära förflutna.