Vem är rädd för Ohly?
I den borgerliga propagandan beskrivs Lars Ohly (V) som Hin Onde själv. Det varnas för ”kommunistspöket”, för ”den ansvarslöse” som sätter sprätt finanserna och för ”EU-motståndaren” som bidrar till att Sverige isoleras.
I DN skriver Peter Wolodarski att Sahlin svikit den stolta S-traditionen att hålla rent vänsterut. ”Det fanns inget som tvingade Socialdemokraterna – annat än desperat maktbegär – att slå ihop sina regeringspåsar med Vänsterpartiet”, enligt Wolodarski.
Det blir faktiskt löjligt. Socialdemokratin har alltid bekämpat kommunismen. När man på högerkanten svajat betänkligt inför högerextremismen har Socialdemokraterna hållit stången mot både nazism och kommunism.
Men muren har fallit och kommunismen är stendöd som politisk idé. Vänsterpartiet har lämnat sitt (K) för åratal sedan. Socialdemokraterna har regerat med stöd av Vänstern i decennier. Redan på Ingvar Carlssons tid legitimerades partiet som samarbetspart till (S).
De rödgröna partier som nu går till val ihop har gjort upp om 16 statsbudgetar och är väl inkörda på hur en bra regeringspolitik för Sverige ska se ut. Vem tror på allvar att Lars Ohly och hans partikamrater plötsligt skulle strunta i ansvarstagandet och återgå till plakatpolitiken?
I själva verket är de rödgröna betydligt mer överens om grundläggande frågor angående samhällsutvecklingen än vad de borgerliga allianspartierna är. Det spretar rejält mellan en kristdemokratisk konservatism och en folkpartistisk marknadsliberalism i regeringen Reinfeldt.
Lars Ohly var bra i Ekots partiledarutfrågning. Han svarade klart och redigt och förklarade just att de rödgröna går i samma riktning men ibland vill hans parti ta lite större kliv.
Ohly är en stark försvarare av den jämlika välfärdsstaten och av en arbetsmarknadspolitik som ser arbete och fackliga rättigheter som grundläggande. Han är dessutom välgörande tydlig i kritiken av Sveriges medverkan i kriget i Afghanistan.
Aftonbladets ledarsida har förordat att Vänsterpartiet är med i en rödgrön regering. Det mår politiken bra av. Men framförallt demokratin. Att som under Göran Perssons tid ha (V) och (MP) som stödpartier utan att ge medborgarna chans att utkräva deras regeringsansvar blir i längden demokratiskt förkastligt.
Ohly skulle bli en utmärkt socialminister.