Mycket är osäkert i årets avtalsrörelse

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Liberala ledarsidor och borgerliga debattörer ojar sig nu över att LO ska sabotera avtalsrörelsen i protest mot den borgerliga regeringen. Oron lär tillta sedan Wanja Lundby-Wedin i går varnat för en besvärlig avtalsrörelse. ”Häpnadsväckande”, tycker Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv.

Att anklaga svenska fackföreningar för ansvarslöshet är dock trams. Plakatpolitik ligger möjligen för politrukerna på Svenskt Näringsliv, men inte fackföreningsrörelsen.

Det hindrar inte att avtalsrörelsen blir besvärlig, och valresultatet har inte gjort det lättare.

Under nästa år löper avtalen ut för i stort sett hela arbetsmarknaden. Över 2,8 miljoner löntagare, 80 procent av alla anställda, berörs. Resultatet påverkar inte bara enskilda människor, utan också jobb, tillväxt och fördelning i hela samhället.

Problem fanns redan innan söndagens röster räknats.

Industrins anställda är missnöjda med löneutvecklingen.

Reallönerna har ökat, men också klyftorna.

Tjänstemännens utveckling har varit bättre än arbetarnas. Näringslivets ledare har inte visat den återhållsamhet de anställda uppmanats till.

Företag visar rekordresultat, och aktieägarnas krav på avkastning blir allt större, senast demonstrerat i striden om Volvos kassa.

Naturligtvis vill industrins anställda ha en del av resultatet. Samtidigt finns kravet på utjämning mellan branscher, inte minst av jämställdhetsskäl. Det kräver facklig samordning. En uppgift som hänger ihop med politiska beslut om skatter och offentliga resurser.

Till detta kommer frågan om utländska företag med svenska avtal. Sedan ett år finns ett avtal som ska garantera att löntagare och företag behandlas på samma sätt om de har ett svenskt kollektivavtal.

Uppgörelsen är viktig, eftersom lönerna annars kan dumpas till avtalens miniminivåer. Det skulle, om inte annat, tvinga de fackliga organisationerna att kräva kraftigt höjda minimilöner.

Frågan blir inte enklare av regeringens annonserade sänkning av arbetslöshetsersättningen. Enligt ekonomer och fackliga företrädare, men inte enligt borgerliga politiker, kommer det att sätta press på löneutvecklingen.

Vad avtalet från förra året är värt prövas just nu i fallet med ett polskt bemanningsföretag som hyrt ut svetsare till ett företag i Vislanda. Skulle utländska arbetare, trots svenskt kollektivavtal, betalas sämre än sina arbetskamrater försämras direkt förutsättningarna för avtalsrörelsen. Nu skapar också regimskiftet en osäkerhet, både för löntagarna som kollektiv och för den enskilda anställde.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och TCO:s Sture Nordh har redan varnat för att löntagarna måste kräva kompensation för de höjda avgifterna till a-kassan. Den kommande regeringen har utlovat sänkta arbetsgivaravgifter. Eftersom avgifterna är löneutrymme som de anställda tidigare avstått hamnar också dessa pengar nu på förhandlingsbordet.

Det fack som i den situationen skriver ett avtal för mer än ett år måste få väldigt bra betalt.

Ingvar Persson