Vill vi verkligen att anställda ska tiga?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går tog Arbetsdomstolen upp faller med tunnelbaneförarnas avskedade ordförande, Per Johansson. Enligt facket fick han hösten 2005 sparken för att ha drivit fackliga krav om arbetsmiljö och säkerhet, och därför att han som facklig förtroendeman kritiserat Connex.

Det lokala facket drev frågan om säkerheten. Det handlade om brandskydd, utrymningsvägar och underhåll. Lönsamheten sattes, menade facket, före passagerarnas och de anställdas säkerhet.

Branden i en tunnelbanevagn vid Rinkeby våren 2005 blåste under kritiken, och intresserade medierna.

Det är inte svårt att se ett samband när fackets ordförande strax efteråt avskedas.

Enligt företaget, som numer bytt namn till Veolia, hade beslutet förstås ingenting att göra med att Johansson fackliga uppdrag.

Per Johansson fick sparken för att han uppträtt ”helt oacceptabelt” och sagt olämpliga saker, menade advokaterna i går. Möjligen också något för att han överträtt sin ”kritikrätt”.

Ett personalärende, inte en fråga om fackliga rättigheter.

Om det inte gällde en allvarlig sak skulle hela historien vara en smula komisk.

Facket kunde visa upp en pr-plan som företaget beställt av en kommunikationsbyrå. Planen slog fast att alla frågor skulle besvaras med samma budskap. Det handlade om Per Johansson, inte om facket och inte om säkerhet.

När just det påståendet minuterna senare ekades av företagets advokater kändes regin en smula valhänt.

Lite komiskt är det också att de närmare tjugo händelser som företaget grundar avskedandet på faktiskt alla rör fackligt arbete. Det är förhandlingar, medlemskontakter och fackliga utspel som inte avlöpt till belåtenhet.

Ingen har ifrågasatt att Per Johansson ur företagets synpunkt kan ha varit en besvärlig facklig företrädare, eller att relationerna mellan fack och arbetsgivare i Stockholms tunnelbana kärvat.

Frågan är bara: är det rimligt att företaget på den grunden ska avskeda fackets ordförande? Är det inte just detta som är kränkningen av facket på Connex. Ligger inte föreningsrätten just i att de fackliga medlemmarna väljer den företrädare de anser representerar dem bäst, i det här fallet Per Johansson?

Och hur låter talet om att ”överträda kritikrätten”? Vill vi verkligen att anställda på tunnelbanor, eller kärnkraftverk, ska tiga av rädsla för att stämplas som illojala? Är det rimligt att uttalanden för tv eller tidningar ska ligga till grund för avsked?

I dag kör Per Johansson pendeltåg. Tunnelbanan brottas fortfarande med säkerhetsproblem och Connex, eller Veolia, är bekymrade över att hela affären skapat ”bad will”.

Arbetsdomstolens dom avslutar inte affären med den avskedade klubbordföranden. Men den kan förhoppningsvis avsluta ett ovanligt klumpigt försök att tysta nödvändig intern kritik på våra arbetsplatser.

Ingvar Persson