Pinsamt för Sverige med hemlösa barn
inleda en granskning av hur utbildning, arbete och hälsa påverkas av att man har en egen bostad. När bostadspriserna stiger och kraven för att få ett hyreskontrakt ökat, oroar sig myndigheten över att detta kan få “sociala konsekvenser”. I november återkommer man med en rapport.
Det ser vi fram emot, men det finns faktiskt redan en granskning av bostadsmarknadens sociala konsekvenser.
Flyttat tio gånger
“En plats att kalla hemma” heter den, är utgiven av Rädda Barnen och handlar om de barn som växer upp i hemlöshet. De är cirka 5 000 stycken och får väl betraktas som de mest utsatta av de runt 234 000 barn som i dag lever i fattigdom i Sverige.
I rapporten delar några föräldrar och barn med sig av sina erfarenheter av hur det är att leva mitt i bostadskrisen. En ensamstående mamma berättar hur hon betalat 3 000 kronor i månaden för att få hyra in sig i en klädkammare tillsammans med sin åttaårige son. En annan mamma berättar hur hon förlorar sitt skyddade boende när hon går från socialbidragstagare till student. Sedan dess har hon flyttat mer än tio gånger med sitt barn.
Mönstret går igen. Rapporten är berättelser om eviga flyttkaruseller, en tillvaro på campingplatser och hotellhem, bland narkomaner och sköra människor. Det handlar om trångboddhet och otrygghet. Om föräldrars maktlöshet och barn som skäms och mår dåligt. Om sömn- och koncentrationssvårigheter, och om skolresultat som faller.
Det sociala priset för detta är redan oerhört, men det riskerar att bli värre. Vi vet att ett barn som växer upp i fattigdom inte sällan blir en förälder som lever i fattigdom.
Lönar sig inte att jobba
Hur hamnar man här? Några föräldrar mister bostaden när deras förhållanden krascher. Andra har aldrig haft ett eget förstahandskontrakt. Ofrivillig deltid, eviga vikariat, låga löner och urholkade bidrag gör att många föräldrar aldrig tjänar tillräckligt bra för att få en egen bostad. Att ta sig in på den riktiga bostadsmarknaden efter en tid på kvinnojour eller skyddat boende har samtidigt blivit omöjligt för allt fler.
Att bostads- och socialpolitiken havererat för de här människorna är tydligt. Och det handlar om beslut som politiker tagit, eller inte tagit.
I fjol låg kommunernas sociala boendekostnader på drygt 6 miljarder kronor och prislappen bara växer. Vi talar alltså om miljarder som går till tillfälliga, dyra och ibland undermåliga bostäder.
Låt i stället pengarna gå till riktiga bostäder och riktigt stöd till ekonomiskt utsatta familjer.
I ett anständigt samhälle ska inte en enda unge växa upp i hemlöshet.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.