Så kapade högerns nätkrigare internet
Det var precis ett år sedan och jag satt på en buss i USA och grät av lättnad.
Jag hade fått ett journaliststipendium att plugga på Harvard, och gråten vällde fram när jag insåg att jag för ett tag skulle slippa den allt mer hätska och uppiskade politiska debatten i Sverige.
Bort från hat och dödshot.
Jag tänkte också: vilken lycka att få vara i ett land där det finns en progressiv rörelse på frammarsch och en kvinnlig presidentkandidat som ser ut att kunna ta hem det här.
Knappt tre månader senare blev Donald Trump vald till president. Förra helgen hade samme Trump en presskonferens där han ursäktade nazister och sa att de som demonstrerade mot dem var lika dåliga.
Det finns ingenstans att vila i den här tiden vi lever i.
Som zombier
På liberala Harvarduniversitetet var scenerna efter valet närmast parodiska. Rödgråtna studenter och chockade lärare vimsade runt som zombier. Min professor i statsvetenskap sa att den enda trösten han kunde komma på till oss studenter var att Massachusetts samtidigt röstat igenom en legalisering av marijuana.
Det finns många skäl till att Trump vann. Det viktigaste är att USA på många sätt är ett land i kris. Skenande ojämlikheter, politiska låsningar, en levande historia av rasism. Kanske är den bästa illustrationen av de djupa problemen att medellivslängden sjunker i detta ett av världens rikaste länder.
Men det finns även andra förklaringar. En viktig sådan är den nya informationsinfrastruktur som bidrar till en djup kris för journalistiken – men också till nya möjligheter för den som är intresserad av att sprida propaganda.
I veckan publicerade ett forskarlag på Harvard en rapport om vilken roll sociala medier spelade i det amerikanska presidentvalet.
Jag följde arbetet med projektet nära i USA, och resultaten är viktiga för att förstå hur både det som händer både där och här hemma.
Nätets logik
Det brukar lite slappt sägas att det offentliga samtalet polariseras. ”Högern” och ”vänstern” sägs försvinna in i olika filterbubblor, där de blir arga spegelbilder av varandra. Allt mer intoleranta och oförstående inför den andres argument.
Ett av resultaten i forskningsrapporten är att detta inte stämmer. Det finns ingen polarisering i meningen att något sker lika mycket på båda sidor.
Tvärtom, faktiskt.
I USA, är forskarnas slutsats, finns det gott om medier på hela spektrumet från mitten och långt ut till vänster. Men till höger finns knappt några måttliga, moderata röster kvar. Mellan mitten och extremhögern finns bara ett stort, gapande hål i medielandskapet.*
Den starkaste högerrösten i valet var sajten Breitbart.com, känd för sina konspirationsteorier och skrämselpropaganda om muslimer. På nätet var den mycket viktigare än Fox News och alla andra konservativa sajter.
Yochai Benkler är professor på Harvard och en av initiativtagarna till forskningsprojektet. Han är också en av de viktiga tänkarna kring Internet och demokratifrågor. För drygt tio år sedan skrev han boken ”The Wealth of Networks”, där han argumenterade för att nätet skulle stärka demokratin genom att ge marginaliserade grupper ett sätt att göra sin röst hörd.
På ett sätt blev det så. Men ändå inte alls på det sätt Benkler hade tänkt sig.
”Jag hade rätt om drivkrafterna. Men fel om vilka personer som skulle bli bäst på att utnyttja dem”, sa han i ett samtal vi hade i vintras.
Facebook gynnar ilska och vrede
Det är långt ut på högerkanten som nätets logik fungerar som bäst. Delvis för att det här finns åsikter som tidigare inte haft någon plats i det offentliga samtalet. Men också för att nätet gör att ett relativt litet antal personer får stort genomslag om de är passionerade och bra på att länka till varandra.
Det var de mekanismerna Benkler och andra identifierade. De trodde som sagt bara inte att det var extremhögern och hatarna som skulle vinna på det.
Lägg till nätverksmekanismerna en annan logik: marknadens.
När Benkler skrev sin bok fanns knappt Facebook. Nu, 10 år senare har de fyra miljarder användare, varav två miljarder personer är inne på plattformen varje dag. Facebook tjänar pengar på att sälja annonser till sina användare.
Vad de vill är att få folk att stanna så länge så möjligt på Facebook varje dag, så att de kan tanka av dem så mycket data som möjligt. Därmed blir annonserbjudandena i sin tur mer precisa.
En självspelande vredesmaskin
Det finns mycket som är obehagligt med detta, inte minst möjligheterna till övervakning och manipulation. Men drivkrafterna bakom uppmärksamhetsekonomin skapar också ett slags självspelande vredesmaskin, som suger upp människors tid och får dom att stanna så länge som möjligt på Facebook.
Företaget vet att ilska, sentimentalitet och upprördhet är sådant som kopplar greppet på folk och gör det svårt för dem att vända bort blicken.
Sociala medier-företagen skiljer inte på riktiga nyheter, fake news, rena lögner och propaganda. Det som klickas, gillas och tittas på är det som premieras och lyfts fram.
Ett sådant medielandskap är lätt att påverka för den som är skamlös, har en armé av nätsoldater och dessutom har pengar på fickan.
Breitbart blev högerns nav
Steve Bannon var en av Donald Trumps närmaste rådgivare i valrörelsen. Han satt fram till i förrgår, när han fick sparken, två dörrar bort från presidenten i Vita huset.
Innan Bannon anslöt sig till Trump drev han Breitbart, och var den som såg till att sajten fokuserade på invandring och hets mot muslimer. I presidentkampanjen blev detta ovärderligt.
Breitbart fungerade under valrörelsen i USA som ett nav för väljare långt ut på högerkanten. Sajtens läsare tog i mycket liten utsträckning del av nyheter från vanliga medier. De levde i en isolerad värld där hat mot muslimer och mexikaner blandas med lögner om Hillary Clinton.
Breitbart gjorde nästan på egen hand att invandring och ”muslimer/islam” blev de två politiska sakfrågor som det skrevs mest om i den amerikanska valrörelsen. Det var extremt viktigt för Trump: på så sätt fick han fokus på de egna frågorna och trängde ut det som Clinton ville tala om.
Nyttiga idioter
Kombinationen var perfekt för Trump och Breitbart: de egna stödtrupper läste bara den egna propagandan. Samtidigt påverkades i hög grad agendan för alla andra. Traditionella medier ansåg sig nämligen ängsligt behöva skriva om det som den nya extrema högern gapade så högljutt om på nätet.
Vad Bannon förstod är att när nyhetsvärderingen görs utifrån vad det pratas mycket om på på Twitter, kommenteras och delas i sociala medier, så blir medierapporteringen enkel att påverka för den som har en egen nätarmé. Det är något för nyhetsredaktioner i Sverige att tänka på. Det är lätt hänt att journalister blir nyhögerns nyttiga idioter.
Mellan mörkblått och brunt
I USA har gränserna mellan den anständiga högern och den rasistiska nätmobben suddats ut. Att ha hatarna på sin sida ger läsning, gillande och spridning på nätet. Att ha dem emot sig leder ofelbart till hatstormar, drev och dödshot.
Den nya högern är inte enhetlig. En del av den kommer ur en grabbig och nihilistisk subkultur på nätforum som 4chan och Reddit. Härifrån kommer högerns nya rasistiska symboler: grodan Pepe, okej-tecknet och bisarrt nog mjölkdrickandet.
En annan grupp som stärkts i det nya medielandskapet är de öppna rasister.
I takt med att dessa delar av högern växt sig starkare i både USA och Europa, har lockelsen i att samarbeta med dem växt för konservativa partier. I USA släpptes Donald Trump fram som kandidat i det republikanska partiet trots att alla visste att han länge hade spridit den rasistiska lögnen att Obama inte var född i USA.
Fejkade folkstormar
Samma slags naivitet inför odemokratiska krafter och fjäskande för nätets nya herrar finns i Sverige.
Det närmaste man kan komma Breitbart i Sverige är det nätverk av SD-anstrukna sajter och Facebook-grupper som Sverigedemokraterna och andra delar av extremhögern metodiskt har byggt upp. Syftet är detsamma: att skapa en isolerad värld med ”alternativa sanningar”, och samtidigt sätta agendan hos traditionella medier.
Det fungerar ganska bra. I julas lyckades denna nätmiljö skapa en hatstorm mot en reklamkampanj från Åhléns med ett mörkhyat barn som Lucia.
Självklart finns en genuin efterfrågan i Sverige på rapportering och diskussion kring frågor om invandring och integration. Men poängen nyhetsvärderingen måste göras utifrån kunskap om hur det nya medielandskapet ser ut, inte från magkänsla kopplat till (ofta arrangerade) sociala medier-stormar.
När spärrarna släpper
I Sverige bytte Anna Kinberg Batra i vintras fot och sa att hon kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna.
Att Moderaterna öppnar dörren till SD betyder inte att de har blivit rasister. Men problemet i denna nya värld är bristen på spärrar mot det oanständiga.
Samtidigt är symbolerna inom nätets subkultur inte alltid lätta att känna igen.
Jag landade i Sverige igen lagom till Almedalsveckan. I mitt flöde såg jag en tweet av den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali, som drack ett glas mjölk och gjorde extremhögerns okej-tecken. Till och med grodan Pepe fanns med, en symbol som bland annat användes på inbjudan till extremhögerns demonstration "Unite the Right" i Charlottesville.
Roligt? Befriande provocerande?
Snarare naivt och en perfekt illustration på en höger som saknar stopp.
Sverige är inte USA. Här finns starka public service-medier, anständiga och breda kvällstidningar och en fungerande offentlighet. Här finns partier som Centerpartiet och Liberalerna, som håller linjen. Det finns röster i mitten som modererar. Det är inte lika lätt att kidnappa samtalet.
Ändå finns det beröringspunkter. Nätets logik är likadan här som där. Den gynnar ilskan och vreden och kan utnyttjas av den som är skamlös och skicklig.
Högerpopulismen skapas inte av sociala medier, men den nya infrastrukturen förstärker den och förändrar i grunden förutsättningarna för politik, här som där.
Donald Trump hade aldrig vunnit valet i USA utan Twitter, Facebook, Breitbart och sin nätarmé. Moderaterna hade knappast drivit så långt till höger i ett annat medielandskap, där inte SD:s hejarklack var så välorganiserad och högljudd.
”Vi kliver ut från internet nu”
Så vart tar detta vägen?
Nätets logik är som den är, den gynnar de passionerade och arga. Efter valet har Facebook gjort några valhänta försök att få bort de värsta avarterna av propaganda och falska nyheter. Men det är förändringar på marginalen.
Händelserna i Charlottesville verkar ha fått en del inom den amerikanska högern att åtminstone tänka till litegrann. För ett par dagar sedan fick Steve Bannon som sagt sparken.
Men Trumps rasism och gränslöshet försvinner inte med Bannon. Och inte heller de människor som nu framgångsrikt organiserat sig, i USA och här hemma.
I USA laddar rasisterna för nya demonstrationer. I nyhetssajten Vices skrämmande dokumentär från vit makt-demonstrationen i Charlottesville intervjuas Robert “Azzmador” Ray, från nazistiska nätsajten the Daily Stormer. Hans budskap är inte lugnande:
”Som du kan se så kliver vi ut från Internet nu, med kraft”.