Ullenhag behöver svara om Åkesson
De senaste veckorna i europeisk politik har haft 90-talslåten "We're going to Ibiza!" av nederländska Vengaboys som ledmotiv. Erik Ullenhag (L) minns den kanske från sin ungdoms (nåja) dansgolv?
Försöker ducka
Den började när tyska Der Spiegel och Süddeutsche Zeitung publicerade en film från 2017 på Österrikes vice förbundskansler Heinz-Christian Strache från högerextrema FPÖ där han mötte vad han trodde var dottern till en rysk oligark i ett lyxhus på Ibiza.
Strache erbjöd ryssarna hjälp med lönsamma kontrakt mot att de skulle bistå honom i valet. Bland annat diskuterade de ett övertagande av landets största kvällstidning, Krone Zeitung.
När ”Ibiza-affären” avslöjades tog demonstranter med sig stora högtalare till Ballhausplatz i Wien och spelade "We're going to Ibiza!" på full volym. Låten seglade snart upp i topp på iTunes i Österrike.
I dag har Heinz-Christian Strache och hela regeringen avgått och Österrike går mot nyval. För borgerligheten är det en sedelärande historia om vad som händer när man tar extremhögern i båten. FPÖ blev regeringsparti i koalition med moderaternas systerparti, konservativa ÖVP. Men partier som FPÖ, eller svenska SD, följer i regel inte de demokratiska spelregler som vanligen gäller i liberala demokrater. Det politiska priset för ett handslag kan bli högt.
Detta vet Erik Ullenhag, men ändå kunde han inte svara rakt på regeringsfrågan i söndagens Agenda. Han vill "prata om politikens innehåll" i stället. Det håller inte.
Inflytande eller inte
Regeringsfrågan, i Sverige precis som i Österrike, handlar om vilket inflytande man är beredd att ge extremhögern. Eller annorlunda uttryckt, är Liberalerna beredda att backa upp en regering även om den behöver stöd av Jimmie Åkesson?
Vägen till Ibiza är kantad av politisk naivitet.