Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Stoppa centerextremismen, Annie Lööf

På Centerpartiets stämma kan partiet bli ännu mer verklighetsfrämmande och marknadsfundamentalistiskt

Annie Lööf måste ta tag i situationen innan hon tvingas avbryta semestern för att reda

Annie Lööf har varit partiledare ganska länge nu. När centerstämman om två veckor samlas i Karlstad har det gått åtta år sedan hon valdes efter en tuff match mot Anna-Karin Hatt.

På många sätt har Lööfs tid på partiledarposten varit framgångsrik. Visst, tillsammans med de andra Allianspartierna förlorade Centern regeringsmakten 2014 och visst har Annie Lööf tvingats se på när det borgerliga samarbetet föll samman. Men samtidigt har opinionssiffrorna har stabiliserat långt över nivån för tio år sedan och efter januariavtalet styr Centerpartiet viktiga delar av den svenska politiken.

Extremisthörnet av politiken

Annie Lööfs ledarskap hade dock kunnat få ett hastigt slut. Kring nyåret 2013 såg det riktigt illa ut. Annie Lööf hade låtigt några gamla kompisar från ungdomsförbundet skriva ett nytt förslag till idéprogrammet. Det blev riktigt knasigt, med förslag om månggifte, slopad arvsrätt och uppluckrad skolplikt.
De redan låga opinionssiffrorna störtdök. Partiledaren själv fick ta första planet hem från vintersemestern i Thailand för att ordna upp saken.

Nu kan historien vara på väg att upprepa sig. En av Annie Lööf gamla kompisar håller nämligen på att åter placera Centerpartiet i ett extremisthörn av svensk politik. Vi talar förstås om den arbetsmarknadspolitiske talespersonen Martin Ådahl.

Redan när januariavtalet förhandlades lyckades Ådahl få igenom mycket precisa skrivningar om till exempel Arbetsförmedlingen och anställningstryggheten. Inte minst arbetsmarknadens parter tvingas nu hantera en situation där centerpolitikern på alldeles egen hand hotar att överpröva varje uppgörelse som fack och arbetsgivare kan tänkas komma fram till.

Det irriterar förstås facket, men också arbetsgivarna.

Ideologisk nit

Det är verkligen illa nog. Problemet är att Ådahls ideologiska nit när det handlar om avregleringar och begränsningar av fackliga rättigheter inte slutar med formuleringarna från januariavtalet. Tvärtom, inför centerstämman har Ådahl redan hunnit prata om inskränkningar av strejkrätten, nya privilegier till småföretag och politiska diktat för att Försäkringskassan ska tvinga ännu fler sjuka tillbaka i arbete.

Ådahl kallar det att "hålla uppe reformtrycket". Andra skulle säga att han inte kan låta bli att testa gränser, och att han riskerar att framställa sitt parti som både verklighetsfrämmande och marknadsfundamentalistiskt. Precis som 2013.

Den här gången borde Annie Lööf kanske försöka ta tag i situationen innan hon tvingas avbryta semestern för att reda upp läget.