När algerna blommar blir badandet politik
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Gotland är fantastiskt. Vi plaskade i det kristallklara vattnet, samlade stenar på stranden. Politiken i Almedalen var lika långt borta som lastfartygen vid horisonten.
Så attackerade giftalgerna. Vi flydde från östkusten där de slog till först. Under lunchen på andra sidan ön beskrev jag sörjan för servitrisen. A-ordet satte igång viskningar kring grannborden. Badpensionatet var redan nedringt med frågor om hur vattnet såg ut. Tilltänkta gäster funderade på att ställa in.
Algblomningen är ett elände för alla som vill svalka sig i värmeböljan. Ännu värre kan det bli för turistnäringen. Nu väller de gulgröna sjoken in mot en stor del av den svenska östkusten. Hur påverkar det planeringen för nästa semester?
Forskarna tvistar om orsakerna. En sak är klar: Östersjön mår dåligt. Till stor del beror det på trafiken och jordbruket.
Vad göra? Bita ihop, plaska i bassängbadet och leta reda på en stuga vid en skogstjärn? Eller, som Tommy Hammarström i gårdagens Expressen, resignerat konstatera att ”vi nog får leva med algerna”?
Så lätt tänker i alla fall inte jag ge upp. Visst går miljöproblemen att lösa.
Ta försurningen. Det krävdes ett envist arbete för att få britter att rena kolkraftverken och bilindustrin att börja med katalysatorer. Nu återhämtar sig skogar och sjöar sedan utsläppen minskat.
Eller ozonskiktet. De röda nackarna i snabbköpet påminner om att solstrålningen blivit starkare. Freonerna är nästan borta, men atmosfären behöver tid för att laga hålen. Om inte Birgitta Dahl och andra framsynta politiker förhandlat fram Montrealprotokollet på 1980-talet skulle vi snart vara rejält stekta.
Vi vet rätt väl vad som behövs för att minska övergödningen som ger algerna sin näring. Tusentals sidor utredningar talar om avgifter på handelsgödsel, tuffare avgaskrav, minskade utsläpp av ammoniak från jordbruket. EU-medlemskapet har redan fått Polen och de baltiska länderna att bygga ut sina reningsverk.
Det som saknas är den politiska viljan att ta några steg till. Därför är det utmärkt att miljöminister Lena Sommestad ökar trycket på EU-kommissionen. Den kommande marina strategin måste innehålla bindande utsläppsmål för haven, kräver hon.
Klimatförändringarna är svårare. Ett varmare hav ger giftalgerna mer spelrum.
På stranden hörde jag anklagelser mot sulfitfabrikerna medan de egna bilarna stod femtio meter ifrån. Flygblad från Bensinskatteupproret stack fram under vindrutetorkarna.
Det är lätt att blunda för sin egen miljöpåverkan, särskilt när bensinpriset är på väg mot 12 kronor litern. Jag har all respekt för dem som har svårt att få hushållskassan att gå ihop. Men det är lurendrejeri att påstå att koldioxidutsläppen kan minska utan att priset på fossila bränslen går upp. Eller att, som kristdemokraternas Göran Hägglund, skriva artiklar om klimatet med ena handen och lova sänkt bensinpris med den andra.