Malmström med i en politisk såpa
Det är förstås svårt att tänka på annat samtidigt som man jagar ubåtar.
Men nu när denna dramatiska politiska vecka snart är över kan det vara värt att fundera en liten stund på den politiska såpopera som Sverige har dragits in i nere i det vi kallar Europa.
Läckta brev, panikraderade meddelanden på Twitter, maktkamper och storföretagsintressen. I Bryssel kan ingen höra dig skrika heter det och Cecilia Malmström, vår svenska EU-kommissionär, har fått en av Europas tyngsta portföljer.
Den tidigare folkpartistiska ministern är inte bara ansvarig för handelsfrågor. Hon är ansvarig för handelsfrågor när EU och USA förhandlar om ett gemensamt frihandelsavtal. Det kallas TTIP och blir det av blir det världens största frihandelsavtal. Trots detta har svenska medier inte gjort någon stor sak av hennes makt.
Och tur är väl kanske det.
Malmström har haft fullt upp med tysk media.
Det tyska magasinet Der Spiegel gick i slutet av september ut med uppgifter om att Cecilia Malmström under 2012 hade försökt ”fördröja och försvaga” arbetet som EU:s dåvarande rättskommissionär Viviane Reding ägnade sig åt med ett lagförslag om skydd för personuppgifter inom EU. Der Spiegel anklagade Malmström för att ha prioriterat USA:s intressen framför de europeiska medborgarnas. Historien byggde på läckt e-post och passade in i en tysk tidsanda av allt starkare misstänksamhet mot USA. En del röster hävdade att uppgifterna gjorde Malmström olämplig att leda förhandlingar mellan EU och USA som handelskommissionär men nu blev dock Cecilia Malmström godkänd.
Frågan är bara om hon verkligen är ansvarig för frihandelsavtalet?
Den mest kontroversiella delen av TTIP handlar om ett system med skydd för företags investeringar. Det kallas ISDS, Investor-state dispute settlement. Om Sverige förbjuder en viss kemikalie i leksaker kan företaget som tillverkar leksakerna stämma den svenska staten för utebliven vinst. Detta synsätt som ser demokratiska beslut som handelshinder är kontroversiellt. Europeiska organisationer som arbetar med miljö, hälsa och fackliga rättigheter har också protesterat högljutt.
Kritiken har haft effekt.
Särskilt i Tyskland.
Europas största land upplever nämligen ISDS i praktiken. Det svenska bolaget Vattenfall har stämt Tyskland för att man fattat beslut om att avveckla sin kärnkraft. Tyskland vill inte att en svensk EU-kommissionär nu ska skriva in liknande mekanismer i frihandelsavtalet med USA.
De tyska socialdemokraterna har tillsammans med facket tagit positionen att vara för avtalet men mot ISDS. Vilket man också skulle kunna tycka är den logiska socialdemokratiska positionen.
EU-kommissionens nya ordförande luxemburgaren Jean-Claude Juncker är lika lite vänster som en bengalisk tiger är vegetarian. Han är en kristdemokrat från Luxemburg.
Men även han har blivit skeptisk till ISDS.
Det påstås bero på att hans mäktiga stabschef är den tyska juristen Martin Selmayr. Jean-Claude Juncker har hursomhelst hamnat på kollisionskurs med Cecilia Malmström.
Håll i er. Det är nu det blir komplicerat.
I ett skriftligt svar till EU-parlamentets handelsutskott öppnade Cecilia Malmström helt plötsligt för att plocka ut ISDS ur förhandlingarna. Det jublades på vänsterkanten. Löntagarna och miljön hade segrat! Men då gick Cecilia Malmström genast ut på Twitter och tog tillbaka det hela. Hon hade inte skrivit meningarna som nu citerades. Sedan raderade hon snabbt denna tweet igen.
Vem hade då hållit i pennan? Pennan som i Malmströms namn gick ut mot ISDS?
Jean-Claude Junckers mäktiga stabschef visade det sig.
Mystiken tätnar.
För sedan kommer ett brev. Det var adresserat till Jean-Claude Juncker och skrivet av 14 europeiska ministrar. Där tillrättavisar de honom för att han som kommissionens ordförande har försökt plocka bort ISDS.
Och vem har skrivit under detta brev?
Bland annat Sveriges näringsminister Mikael Damberg.
Är detta den svenska regeringens position?
Är det de svenska socialdemokraternas position?
Brevet går att läsa i sin helhet på brittiska Financial Times hemsida.
Det läckte nämligen ut.
Som saker gör.
Jean-Claude Juncker gick till motattack. Dagen efter annonserade han helt enkelt att Cecilia Malmström inte skulle få sista ordet om ISDS. Detta trots att hon är handelskommissionär. Den holländske socialdemokraten Frans Timmermans ska bestämma, meddelade Juncker.
Frågorna hopar sig.
I brist på ubåtar kanske de vore något för även den svenska offentligheten att engagera sig i under nästa vecka.