Nu saknar vi Åsa Romson
Sedan hon försvann har det varit helt tyst. Säga vad man vill om Åsa Romson, men hon kunde höja rösten för klimatet.
Trots att Europaparlamentet i går godkände Parisavtalet är det rätt tyst.
Beslutet är helt avgörande för vår framtid. USA och Kina har redan godkänt avtalet. När EU nu sa ja har tillräckligt många länder accepterat avtalet för att det ska träda i kraft.
Mer salong – mindre cykel
Det innebär att vi alla ska arbeta för en grönare skönare värld och det är nu vi saknar Åsa Romson. Hon hade ställt sig framför mikrofonerna och hållit en föreläsning för oss. Färre flygresor, bort med bilarna och bygg fler cykelbanor. Vi måste äta lokalproducerade morötter, ett kilo nötkött motsvarar ungefär 25 kilo koldioxidutsläpp.
Ja, Åsa Romson hade sagt ungefär så där och gett oss lite lagom dåligt samvete.
Men i stället har vi Isabella Lövin. Hon är även biståndsminister och därmed har klimatfrågan flyttat från miljödepartementet till utrikesdepartementet. Den blev lite mer salong och lite mindre cykel, om man säger så.
Behöver inte fler motorvägar
När klimatet blivit en utrikesfråga kan man lätt tro att den också ska lösas någon annan stans. Att det kanske är kineserna som ska sluta elda i sina fabriker. Eller sydafrikanerna som ska köpa färre kylskåp.
Visst måste alla länder bidra, men den svenska klimatministern måste framför allt leda den nationella klimatkampen. Vi behöver fler föreläsningar och färre motorvägar.
Politik är att bilda opinion och nu måste Isabella Lövin fram till mikrofonerna. Om medeltemperaturen ska stanna under två grader måste vi alla veta vad som krävs.