Blåser passion i politikerna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Holst gör politik till ett folkligt skådespel
Socialdemokraterna har förlorat valet och partiledaren stirrar ner i avgrunden. Finansministern är beredd att hjälpa honom att göra den sista sorgliga resan. Ett hinder skymtar. En svart förbannelse kletar vid den självvalde efterträdaren: han är bestialisk hustru- och kvinnomisshandlare. Detta privata får aldrig nå offentligheten.
Intrigen är hämtad från den danska författaren Hanne-Vibeke Holsts senaste roman, Kungamordet (Bonniers). Hennes berättarteknik och ivriga research är förföriska. I motsats till språket, tunt och klichétyngt som hos en av vår tids många hårdlanserade kolumnister.
Som i Kronprinsessan förenar Holst fiktion med välbekanta autentiska händelser och verkliga politiska gestalter. Som hos den betydligt mer drivna Majgull Axelsson eller Liza Marklund.
Ödesdramat vid den danska socialdemokratins kongressen 2001 repeteras med tämligen exakta repliker, scenografier och voteringssiffror. Där fördes valnederlagets ansvarige Poul Nyrup Rasmussen bort. Han expedierades av Mogens Lykketoft, finansminister. I facit skrevs: Teknokratins seger över arbetarklassen.
Rasmussen återföds i romanen som Per
Vittrup, Lykketoft får namnet Gert Jacobsen.
Den möjliga nyckelromanen suddas bort av fiktion. Gert Jacobsen stiger ur Lykketofts kostym, rakar av sig hans Trotskij-skägg och förvandlas till en manisk sadist, upptagen med att dunka hustrun Linda Lykkes huvud i bord och golv, till den grad att hon med möda överlever.
Hanne-Vibeke Holst har andra avsikter än att konstruera politikermonster. Hon letar tidsandan, de vardagliga och politiska koderna, det offentliga livets cynismer och hon lutar sig över den utmattade socialdemokratin: lyssnar efter livstecken.
Finansminister Jacobsen, radikal internationalist och ideolog, lever med Linda, uppvuxen i Sydhavnens mest proletära kvarter. Senare i livet ger hon sig på jakt efter de miniatyrflaskor Aalborg som sköljer bort ångesten.
Dramat, misshandeln, sveken som hon tvingas leva med kan omvandlas till en något övertydlig symbol för det eviga arbetarrörelsedilemmat: teknokratin, den välutbildade eliten styr, inte på uppdrag av klassen utan för att fostra den, förvandla och disciplinera den.
Linda, ensam i världen, vilar ut hos Per Vittrup, partiledaren som klivit omkring i och lärt sig av samma arbetarkvarter som hon: Drömmen om det romantiska förflutna som just gjort fiasko i valet.
Framtiden strålar av annat, den framgångsrika borgerliga och reaktionära visionen: privatiseringar, nedmonterad välfärd, hårda tag mot de mest utsatta, till exempel invandrare och flyktingar. Det samtida Danmark är nära och skakande skildrat av Holst.
Befrielsen finner hon i den praktiska feminismen. I scener som liknar Bonnie and Clyde genomför Linda och en ung islamisk kvinna, den hämnd, det kungamord, som kan skapa oberoende.
Holst, som iakttar de härskandes psykologi, river ibland sönder maktromantiken: makten är bara en lång serie förhandlingar, säger finansministern. Makt betyder att ständigt tvingas avstå, förklarar den avgående statsministern: Familjen, gemenskapen, böckerna, musiken, naturen och vad det nu kan vara. Sentimentalitet kanske, formulerad av en politisk förlorare.
Den politiska makten lever i ett direkt beroendeförhållande till den mediala. I romanen (som i verkligheten) kämpar chefredaktörer av olika sort för att konstruera ”den ultimata artikeln om socialdemokratins undergång. Ett Corleonedrama i flera akter om makt, politik, liv och död.” Ordern till samhällsreportrarna: ”Mindre politik, mer drama”.
”Ska tidningen börja ägna sig åt fiktion”, undrar en av romanens journalister. En fråga som Jan Myrdal en gång i tiden besvarade: Man måste vrida upp verkligheten i fiktion för att den ska bli synlig. Lars Danielsson kan exemplifiera. Den journalistiska grammatiken krympte honom till enkelt indignationsexempel. Romanen kunde göra honom komplicerad, levande: upptagen av det privata och av storpolitikens moraliska konflikter.
Hanne-Vibeke Holst blåser passion i politiken, för den delen också i politikerna.
Läsare och tittare strömmar till i hundratusental. Politik som ett populärt folkligt skådespel, där medborgarna, statisterna, kan skriva om manuset och byta ut huvudrollsinnehavarna.