Blunda inte för den islamska extremismen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Uppträd inte som en hora. Sluta klä dig i korta kjolar, sluta använda smink.
Åsiktspoliserna finns där hela tiden. På raster, i matbespisningen.
Nittonåriga Shirin heter egentligen något annat men vågar inte framträda med sitt eget namn. Hon vittnar om vardagen för många muslimska tjejer i Sydsvenskans viktiga artikelserie ”Haram – förbjudet i islams namn”.
– Jag vill själv bestämma hur jag lever mitt liv, säger Shirin.
Det tycker inte några av de imamer som predikar i Malmös källarmoskéer. En gång i månaden kommer Anas Khalifa på besök från Göteborg. Kvinnor får inte klippa håret kort, säger han enligt Sydsvenskan i en föreläsning som finns på internet. Musik är haram, förbjudet. Muslimer ska inte vara vänner med kristna eller judar.
Faik Rustemi arbetar för en muslimsk väckelse i Rosengård och är talesman för Tuff, Troende unga framtida förebilder. Han beundrar Anas Khalifa och ser talibanernas
Afghanistan som den perfekta islamistiska staten.
– Jag skulle aldrig kunna jobba som polis i Sverige, säger han till Sydsvenskan. Självklart vore det mycket bättre med sharialagar.
Är Faik Rustemi bara en virrpanna? Anas Khalifa en isolerad predikant?
Det är att göra det för enkelt för sig. Extremisterna är få, men de måste tas på allvar.
Förbundet Sveriges unga muslimer vill ha en bred dialog i samhället. Varje år ordnar de en konferens om livet som svensk muslim. Då dyker extremisterna upp med sina flygblad.
– Jag tycker att man kan jämföra dem med rasistiska högerextremister, säger Mehmet Kaplan, talesman för Sveriges unga muslimer.
Andra kan berätta om hot mot muslimer som tar avstånd från fundamentalismen. Risken för terrordåd är sannolikt mindre i Sverige än i många andra västländer, men det är naivt att tro att den inte finns alls när en svensk sitter häktad i Bosnien för bombinnehav och en irakisk vallokal i Kista utsatts för brandattentat.
Utanförskapets Sverige är god jordmån för extremism av olika slag. Segregationen och den dagliga diskrimineringen måste brytas.
Det handlar också om att ta den ideologiska striden om värderingarna. Mot ett förtryck som framför allt drabbar muslimer. Mot den våldsideologi som baseras på tänkare som egyptiern Sayyid Qutb.
Det gör vi inte genom att hemligstämpla handlingsplaner mot ”radikalisering och rekrytering till terrorism”. Eller genom ett ensidigt fokus på repressiva antiterrorlagar.
Vi måste använda det som är en styrka i det svenska samhället, det breda engagemanget och viljan till dialog.
Regeringen betonar kontakterna mellan Europa och den islamska världen i den utrikespolitiska deklarationen. Det är bra, men statliga insatser räcker inte.
Folkrörelser och partier
måste lägga mer kraft i miljonprogrammens områden. Ge alternativ till de tiotusentals unga som står utanför samhället. Ge stöd till de muslimer som är dubbelt drabbade, både av den strukturella diskrimineringen och av de extremister som använder en snedvriden version av islam för egna syften.