Hotet mot Sverige är högernationalismen
Utrikesdeklarationen 2019
Det fanns två röda trådar i gårdagens utrikesdeklaration i riksdagen, kärnvapen och Viktor Orbán. Båda ställer till det för svensk politik - fast på olika sätt.
Margot Wallström inledde med att prata om demokrati och det är en dyster bild hon målar upp. Fler människor lever i länder som utvecklas i auktoritär än demokratiskt riktning.
"Vi kan inte längre ta för givet att alla EU:s medlemmar tror på de värderingar som ligger till grund för det europeiska samarbetet. Nationalister och extremister utmanar politiska system över vår kontinent, över världen." sa utrikesministern och syftade främst på utvecklingen i Ungern och Polen.
Demokratioffensiv
Som svar kommer Sverige att starta en demokratioffensiv. Margot Wallström utlovade ökat demokratibistånd och stöd till demokratins försvarare runt om i världen. Hon hoppas även att fler länder kommer att ansluta.
Demokratioffensiv låter väldigt bra och förhoppningsvis vågar Sverige sätta kraft bakom orden. Att stödja mänskliga rättigheter och demokratirörelsen i länder som Turkiet, Ungern och Ryssland har ett högt diplomatiskt pris. Margot Wallström brukar vara exemplariskt tydligt men i fråga om Saudiarabien så tog Sverige exempelvis tillbaka kritiken om att rättsskipningen var medeltida eftersom det var dåligt för svenska storföretag. Stefan Löfven borde släppa Margot Wallström lös att ta ut svängarna i demokratifrågan. Hon kan bli en internationell symbol för kampen mot auktoritär nationalism och "illiberal demokrati" på samma sätt som hon lyft den feministiska utrikespolitiken in i både FN:s säkerhetsråd och i den globala debatten.
Wallström har rätt, men...
Kärnvapnen är knepigare. Margot Wallström har helt rätt i att Sverige ska bidra till nedrustning och att det viktiga nu handlar om att värna det icke-spridningsavtal, NPT, som är grunden för all rustningsbegränsning för atomvapen. Men den politiska frågan just nu handlar om i fall Sverige ska skriva på FN:s konvention om kärnvapenförbud. Tanken med konventionen är att kärnvapen ska förbjudas på samma sätt som biologiska och kemiska vapen förbjudits enligt internationell rätt. Historiskt har denna typ av förbud i stort sett respekterats och internationella avtal har stor möjlighet att påverka både den allmänna opinion och i förlängningen även de länder som inte skrivit på.
Kärnvapenavtalet är från 2017 då Sverige var ett av de 122 länder som röstade för. Med sedan dess har det stött på problem. Inga kärnvapenländer har velat ansluta sig och Nato, som ytterst bygger sin militära doktrin på kärnvapenavskräckning, är inte intresserade. Den utredning regeringen tillsatte var kritisk och i riksdagen är bara Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet positiva. Just nu är utredningen ute på remiss.
Blocköverskridande
Aftonbladets ledarsida är i grunden positivt till ett förbud mot kärnvapen. De är urskillningslösa vapen som skadar och dödar människor i generationer. De borde inte finnas. Men vi ser problem med att besluta om viktiga utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska åtaganden utan stöd över blockgränsen. Regeringen kan formellt underteckna avtalet men riksdagen, där 60 procent är motståndare, skulle knappast ratificera det.
De borgerliga partierna är kritiska till kärnvapenavtalet eftersom Nato är mot. Det är ett dåligt argument. Men det är ändå en stor risk för regeringen att ensidigt ingå bindande internationella avtal utan att ha ett enda borgerligt parti med.
Risken är uppenbar att högern ger igen med samma mynt nästa gång de får bilda regering och kanske lämnar ingångna konventioner. Och för att dra frågan till sin spets: vill Socialdemokraterna verkligen riskera att Alliansen ansöker om Natomedlemskap utan att förankra politiken över blockgränsen?
I säkerhetspolitiken är en klok princip att skynda långsamt och bygga breda samarbeten. Då håller det i längden.