En ödesstrid i hamnarna
Strejken är ett misslyckande
Hamnarbetarförbundet beskriver gårdagens konflikt som en varning. Och eftersom förbundet knappast kommer att få igenom sina krav kan vi vänta oss fler blockader, strejker och lockouter i hamnarna.
Problemet är att båda parter har fullt begripliga argument. Hamnarbetarförbundet vill - numera - har ett eget rikstäckande kollektivavtal för sina medlemmar. Ett krav som vilket annat fack som helst skulle ha ställt.
Saken är den att det redan finns ett riksavtal för hamnarna, mellan arbetsgivarorganisationen Svenska Hamnar och Transportarbetarförbundet. I tisdags erbjöd medlarna Hamnarbetarförbundet möjligheten att skriva på ett likvärdigt avtal.
Förbundet blir en jolle
Det skulle ha kunnat lösa en massa praktiska frågor, som arbetsmiljöarbete, rätten till facklig tid och rätten att förhandla. Men det skulle också ha gjort Hamnarbetarförbundet till ett slags jolle efter förhandlingarna mellan arbetsgivarna och Transport när det gäller grundläggande frågor som lön och anställningsvillkor.
Det är inte svårt att förstå om det tar emot.
Å andra sidan är det inte heller svårt att förstå Svenska Hamnars argument, även om lockouten kan framstå som dramatisk. Arbetsgivarorganisationen vill inte ha olika avtal för samma arbete och på samma arbetsplats. Skulle situationen ha varit omvänd, och arbetsgivarna försökte skaffa sig en meny av avtal att välja mellan, hade den fackliga rörelsen vrålat i högan sky.
Därför kan Hamnarbetarna knappast vinna.
Borde vara löst för länge sedan
Konflikten i de svenska hamnarna borde ha lösts redan när den var begränsad till containerhamnen i Göteborg. Nu blev det inte så, och i nästa vecka ska remissinstanserna lämna sina synpunkter på det förslag till ny lagstiftning om konflikträtten som fack och arbetsgivare centralt enats om.
Den nya konflikten i hamnarna kommer tyvärr bara att skynda på genomförandet av lagändringen. Det kan bara beskrivas som ett misslyckande för den svenska arbetsmarknadsmodellen.