Det handlar inte om 87 mot 13 %
Sverigedemokraterna är landets tredje största parti.
Att Jimmie Åkesson skulle bli en av valets stora vinnare var väntat för alla som följt den senaste tidens opinionsmätningar. Partiet har vuxit kraftigt de senaste åren. SD:s rasistiska dagordning har gynnats av högerns klasspolitik och avsaknaden av större politiska konflikter.
Resultatet blev att 13 procent av svenska folket lade sin röst på ett parti med rötterna i den svenska vit makt-rörelsen.
Vi är många som i dag är ledsna, besvikna och ganska skrämda. Särskilt de av oss som drabbas av rasismen i vår vardag.
Det är lätt att hämta energi i siffror.
13 mot 87. SD-anhängare mot resten. Vi de goda mot rasisterna de onda.
Men så enkelt är det ändå inte.
Den amerikanska Occupy-rörelsen byggde efter finanskrisen en politisk kampanj kring procent. De ställde de 99 procent av befolkningen som halkat
efter ekonomiskt mot den enda procent som blivit allt rikare. Det var en motsättning som visade på ändrade ekonomiska maktförhållanden. Det startade en viktig diskussion om jämlikhet.
87 mot 13 innehåller ingen sådan relevant fråga, och inget begripligt svar.
Det är vår moraliska plikt att ta stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. Det är en nödvändig hållning som handlar om att ställa sig i vägen mellan hatet och de som drabbas av det.
Vi behöver mobilisering mot allt det Sverigedemokraterna står för. Vi behöver granska deras politik och deras företrädare. Vi behöver bygga en bred, folklig antirasism. Grunden är redan lagd, nu måste vi fortsätta.
Sverige håller på att glida isär
Men vi måste också förstå att det politiska svaret på hur vi möter Sverigedemokraterna inte kan vara att 87 procent av befolkningen nu klappar sig själva på axeln.
Problemet med Sverige är att det glider isär. Stad från land, fattig från rik, ung från gammal.
Och det berör oss alla.
Många av rösterna på Sverigedemokraterna handlar om det. Fredrik Reinfeldt har förtjänstfullt tagit avstånd från rasism och intolerans, men hans politik har inte fungerat.
Nu behöver vi en framtidstro
Det är inte de 13 procenten som är fienden. Fienden är rasisterna i Sverigedemokraternas partiledning.
Fienden är fattigdom, otrygghet och barn som aldrig får chansen. Fienden är tron på att politiken spelat ut sin roll. Fienden är arbetslöshet och brist på framtidstro.
Det finns ingen samsyn bland de
87 procenten när det gäller svaret på de frågorna.
Tvärtom.
Och det är så det ska vara.
Nu behöver vi politiska ledare som inte bara pratar om öppenhet och tolerans, utan som har en idé om hur vi bygger ihop det här landet igen.
Det finns inga vi och dom, sa Olof Palme.
Vi behöver fundera mer på vad som bygger detta ”vi”.