Tio program om krigets katastrof
Om man som jag är född i början av 1960-talet finns det minnen som aldrig lär försvinna. Volvo Duetter, The Monkees på TV och stekt torskrom från burk, sådana saker.
Ändå tror jag faktiskt det är nyhetsbilderna från kriget i Vietnam som verkligen sitter fast. B 52 bombplan som vräkte sina mattor av död och eld över Sydostasien. Polischefen i Saigon som avrättade en fånge direkt framför filmkamerorna. Rapporterna om massakern i Song My - eller My Lai som det tydligen egentligen borde heta - där amerikanska soldater mördade över 502 obeväpnade bybor.
Jag inser att det låter brådmoget, men krigsbilderna fanns överallt och det är klart att de påverkade oss.
Falsk självbild
Ändå är det naturligtvis ingenting mot vad Vietnamkriget gjorde med USA.
För första gången tvingades vanliga amerikaner fråga sig om den nationella självbilden kunde bygga på falska grunder. Temat kommer tillbaka i några av Bruce Springsteens bästa låtar, och i filmer som Stanley Kubricks Full Metal Jacket eller Oliver Stones Plutonen. Och i amerikansk politik kan meriter från Vietnam fortfarande orsaka kontroverser.
Ändå är ärren förstås oändligt mycket djupare i Vietnam, Laos och Kambodja.
60 000 amerikaner stupade i Vietnam. Samtidigt dödades runt två miljoner Vietnameser.
På SVT-play kan man i ytterligare en månad se den hyllade amerikanska dokumentärserien “The Vietnam war”. Gör det.
Tio program
I tio entimmarsprogram får vi som tittare möta amerikaner och vietnameser som vittnar om krigets fasor. Vi får följa hur katastrofen växer fram bit för bit. I TV-serien redovisas inspelade samtal när de avgörande besluten fattades, och de avgörande misstagen begicks.
Det är cynism av ett slag som borde ha varit omöjlig i ett öppet samhälle. Och kanske var det också öppenheten som till sist gjorde det amerikanska kriget i Sydostasien omöjligt.
Bilderna och rapporterna som skickades hem av journalistkåren i Vietnam kunde till sist inte alls förenas med pratet om dominobrickor, försvar mot världskommunismen och den fria världens ansvar.
Ifrågasättande
För flera generationer blev Vietnamkriget beviset på att politiska ledares prat om högre syften alltid måste ifrågasättas, i synnerhet när det handlar om liv och död. Och krig handlar om just det.
Ändå har historien tillåtits upprepa sig. I Afghanistan, i Irak och nu i Jemen där stormakterna driver krig genom ombud. Och precis som när det gällde Vietnam har vi i efterhand kunnat konstatera att argumenten i bästa fall varit tillrättalagda, i sämsta fall rena falsarier.
En TV-serie som “The Vietnam war” lär inte klara av att vaccinera världen mot politisk dårskap. Men den kanske kan göra oss lite mindre godtrogna. Det skulle ingen vara någon liten sak.