Strejken i Finland är en varning, Johan Pehrson
Fingra inte på arbetande människors rättigheter
På fredag stannar produktionen av pappersmassa vid Metsäs fabrik i Kaskö. Redan innan dess kan kollektivtrafiken i Helsingforsregionen drabbas av störningar. Det finns inte bränsle till bussarna.
Det är bara två exempel på hur Finland just nu påverkas av strejker. Landets fackliga centralorganisation FFC har bland annat tagit ut hamnarbetarna i konflikt. Sammantaget handlar det om 7000 löntagare, och udden är riktad mot den finländska exporten.
Blir dyrt
Det kommer att bli dyrt. Enligt arbetsgivarna kostar strejken det finländska samhället 320 miljoner euro, en bra bit över tre miljarder kronor. Det är en påminnelse om att det är arbetande människor som lägger grunden för samhället.
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson och de mest stridslystna av Svenskt Näringslivs direktörer borde vända blickarna österut. Det finns en del att ta varning av.
Konflikten på den finländska arbetsmarknaden handlar nämligen om politik, och om regeringens förslag för att begränsa löntagarnas rättigheter och sociala trygghet. Det handlar om arbetslöshetsförsäkringen, om vem som ska teckna avtal och inte minst om just strejkrätten.
Regeringens lista
Finlands borgerliga regering är i full färd med att genomföra en lång lista av begränsningar för löntagarna. I delar framstår det som ett rent beställningsverk från arbetsgivarna. Den fackliga centralorganisationen har försökt diskutera kompromisser, men den moderata statsministern Petteri Orpo har inte varit intresserad.
Alltså inleddes strejken i måndags, och effekterna sprider sig i det finländska samhället. När fabriker tvingas stänga därför att transporter inte fungerar har arbetsgivarna enats om att hålla inne med de anställdas löner. I praktiken är det en med tveksamt rättsligt stöd.
Hårare ton
Om tonen mellan parterna på den finländska arbetsmarknaden ibland varit hård tidigare har regeringens inhopp gjort saken ännu värre.
Och det är precis här svenska lobbyister och arbetsgivardirektörer har något att lära. Att börja prata om indragen strejkrätt för att möta fackföreningars krav på kollektivavtal, till exempel med Tesla, är väldigt dumt.
Istället för arbetsfred är risken stor att det skapar nya motsättningar. Skulle den svenska regeringen följa det finländska exemplet tvingar man också svenska fack att ta samma väg som i Finland.
Om något inte är trasigt ska man inte försöka laga det. Och man ska inte låta klåfingriga politiker tumma på grundläggande fackliga rättigheter.