Jag vill också vara med och dumpa Nordea
Det är väl just typiskt, va? När något händer, när folket reser sig, kan jag inte vara med.
Särskilt två gånger i månaden sitter pensionärerna på Nordea mittemot med sina förbannade kölappar. De som får plats, de andra står eller tar en promenad på trötta ben. Det tar ju tid på bankkontor numera, om de ens finns kvar.
Allt medan de underbetalda banktjänstemännen sliter hårt.
De flesta av oss gör deras jobb på nätet och får betala för det. En genial affärsidé. Därpå avgifter och dolda avgifter för bankkortet. Annars blir inte vinsten långt över 100 miljarder om året för de fyra storbankerna. De många bäckarna små ger bankernas ägare stora vinstutdelningar. Detta trots att räntorna är härligt rekordlåga.
Alla behöver en bank. Men bankerna behöver oss också. Den lilla detaljen brukar vara bortglömd – men inte längre.
Jag vill därför också vara Nordea-kund så att jag också kan dumpa Nordea. Som LO, Jan Guillou, Handels, Kommunal och potentiellt en miljon kunder till, enligt en förödande undersökning av SvD/Inizio. En miljon! Det är något. Det är en revolt.
Det är väl barnsligt av mig men jag har aldrig riktigt varit på rätt plats eller tid för revolter förr. Inga i min smak åtminstone. Tvärtom har jag råkat leva just som marknadsliberalismen krossade allt i sin väg och byggde Nya Karolinska sjukhuset för, vad blir det till sist, 60 miljarder eller mer? Och nu är jag kund i en annan bank. Min vanliga otur.
Att lämna Nordea skulle kännas som en väsentlig och handfast handling mot alla som så otacksamt tar våra stålars.
Hur ska man annars protestera i det här samhället? Att rösta på SD var fjärde år och näthata lite däremellan känns både platt och kontraproduktivt.
Det hade känts tillfredställande att stick it to the man! Använda min patetiska lilla konsumentmakt mot denna övermäktiga organism som avgör vilka som ska få leva eller dö, särskilt låginkomsttagare och småföretag som behöver krediter.
Vinstmaskinen Nordea flyttar av rena profitskäl men det är värre än så: Nordea vill inte betala den resolutionsavgift som ska skydda banken – och skattebetalarna – nästa gång bankväsendet orsakar katastrofer som finanskrisen 2008. Och den anses bara ha varit ”nära ögat” men säg det till alla som fick lämna hus och arbete och samtidigt betala kalaset.
Vi kommer förstås rädda bankerna även nästa gång de tryckt för mycket låtsaspengar, eftersom alternativet är ännu värre. Det är girigheten och arrogansen som är så provocerande.
En miljon kunder imponeras inte av Nordeas vd Casper von Koskull och styrelseordföranden Björn Wahlroos, han som sa: ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar”.
Wahlroos hade säkert rätt, särskilt i det där om att uppfattas stötande. Det hindrade honom inte. Är det så man talar om sina kunder? I den rika världen, utan problem.
Även ekonomiska idioter begriper när mångmiljonärer pissar på dem som garanterar deras vinster och överlevnad.
Jag hade velat vara en av er som ringde Swedbank, SEB eller Handelsbanken och oartikulerat ilsket sa: ”Vill ni få mina räntor, kortavgifter och fan-vet-allt så varsågod. Jag gillar inte Nordeas stil.”
Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.