Det var FN som upptäckte Haiti
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag hör skildringen av hur Jean-Bertrand Aristide lyfter i helikopter från Haiti och tänker på Louverture Toussaint. Båda har kallats frihetshjältar. Deras liv skiljs åt av 200 år.
Toussaint, själv slav, befriade Haitis livegna. Han bekämpade länge den franska kolonialismen men slutade sitt liv i franskt fängelse.
Aristide, utbildad i USA och Israel, lovade den haitiska befolkningen befrielse ur kapitalismen. Ett system mer skadligt än aids, sa han. Haitis en gång folkvalda president återfördes till sitt land av 20 000 amerikanska soldater och med Bill Clintons uppdrag: ”Återupprätta demokratin.”
Katalogen över hans styre är sorglig läsning. Oppositionens kontor har bränts ned. Politiska motståndare har mördats eller drivits i landsflykt. Fackliga företrädare har fram till häromdagen suttit inspärrade. Demonstrationer slogs ned och oppositionella studenter besköts.
”En människa är alltid en människa”, lyder titeln på en av Aristides böcker. Han är befrielseteolog och utbildad psykolog. Det är svårt att se det jämlika människovärdet i ett land där majoriteten försöker leva på någon dollar om dagen, hälften är analfabeter och den överväldigande svarta befolkningen systematiskt underordnas den lilla kreolska minoriteten.
Aristide kallas ibland vänsterman, av sådana som inte kan skilja retorik från grym, blodig praktik. Säkert kommer en och annan vänstersympatisör att reflexartat placera in hans fall i ett imperialistiskt mönster.
För egen del tar jag fram Kosovo-rapporten, skriven av ett antal framstående jurister och människorättsexperter, på uppdrag av Göran Persson och med förord av Nelson Mandela.
Rapporten diskuterar förutsättningarna för det som kallas humanitära interventioner. Med det menas ingripanden från världssamfundet för att förhindra folkmord, folkfördrivning eller mänsklig förödelse som följer av en stats sammanbrott. Nato-attacken mot Serbien och för befolkningen i Kosovo var, skriver rapporten, inte legal men legitim. Den bröt mot internationell rätt men kom att rädda befolkningen.
Haiti-engagemanget, initierat och planerat av Frankrike, kan betraktas som lagligt. FN stöder det fullt ut. Det kan ha förhindrat ett svårartat inbördeskrig.
Haiti saknar statsapprat, ön är söndersliten av rivalitet mellan kriminella gäng. Det civila samhället, vid sidan av den välförgrenade kyrkan, är svagt.
Den någorlunda demokratiska oppositionen är liten och splittrad.
De första utländska soldaterna har landat. De ekonomiska sanktionerna kan hävas. Frågan är om omvärlden kan skydda och stödja befolkningens försonings- och demokratiarbete och deras bygge av demokratiska institutioner och organisationer.
Svaren, som lär dröja, avgör om interventionen på Haiti var legitim, legal och befriande.