Vänd Lundgren ryggen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-02-06
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frestelsen blev till slut oemotståndlig för Bo Lundgren. Hans partikamrater i Europa har sopat hem valseger på valseger med uttalade eller underförstådda främlingsfientliga paroller eller öppnat för samarbete med högerpopulister. Ideologiimporten måste genomföras. Och nu står den där som moderat valparoll: ”Vänd inte Sverige ryggen”.
Blinkningen kan inte missförstås: Svenskarna först. Den blågula högern. Sopa rent framför egen dörr.
Den smygrasism som testades i programmet ”Land för hoppfulla” släpps fram i all sin motbjudande frihet.
I Danmark kunde borgerligheten triumfera med valaffischer om kriminella invandrarungdomar och löften om att beröva flyktingar fri-och rättigheter och social omsorg.
I Österrike använde högern Haider som främlingsfientlig torped.
I Norge vilar den borgerliga regeringen på Carl I Hagens korståg mot invandrare.
I Italien kombinerade den politiska högern postfascisten Finis nationalism med Bossis förakt för syditalienare och Berlusconis löften om att stänga gränserna och mobilisera armén mot albanska flyktingar.
Tyska högern vädjar via Stoiber till läderbyxpatriotismen.
En aning optimistiskt och välvilligt har vi föreställt oss svensk borgerlighet som undantag. Obenägen att spekulera i xenofobi sedan Wachtmeisters och ny demokratis sammanbrott. Kanske har vi överskattat Carl Bildts civiliserande inflytande på högern.
Bildt ligger i skuggan av Göran Persson, länge presenterad som ohjälpligt svensknationalistisk av borgerligheten. Reflexen är given: Persson har övergivit Sverige och vänt svenskarna ryggen. Göinge-Lundgren däremot, han står på den lille svenske mannens och svenska kvinnans sida. Varnar för att globaliseringen skickar företagen utomlands och stjäl svenskarnas jobb.
Moderaternas anpassning till europeisk högerpopulism sker samtidigt som den stora liberala morgontidningen skriver sorgligt okunniga propagandaartiklar om att Göran Persson går åt höger.
Europeisk socialdemokrati för en delvis defensiv kampanj för mänskliga fri- och rättigheter. Mot rasism. För jämställdhet och sexuellt likaberättigande. Oftast sker det i hård strid med Lundgrens partivänner och den konservativa delen av kyrkan.
Under dessa skiljelinjer i europeisk politik ryms en obehaglig paradox. Vänstern vinner alltfler väljare inom den välutbildade, urbana medelklassen (särskilt i storstäderna) medan högerpopulismen lockar till sig missnöjda och missgynnade inom delar av arbetarklassen. Delvis har klasskonflikter ersatts av motsättningar som rör etnicitet.
Vänstern tenderar förlora det dubbla perspektivet och högern exploaterar de söndertrasade sociala mönster och den växande fattigdom som den kapitalistiska globaliseringen lämnar efter sig.
Lundgren klafsar i detta missnöjets och främlingsfientlighetens träsk.