Margot Wallström – en vågad politiker
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Man vinner inte människors hjärtan för politik genom att berätta hur förbaskat bra allting är. Ingen strålande sysselsättnings- eller tillväxtstatistik i världen hjälper om människor känner att livet och samhället inte stämmer. Politik är mer än någonting annat en känsla i magen, en längtan någon annanstans.
Jag förstår varför så många socialdemokrater längtar så förbaskat efter Margot Wallström, Sveriges EU-kommissionär. Hon längtar någon annanstans och tar varje tillfälle att säga det.
Arbetsmarknadsprojektet Urkraft, som startade i Skellefteå och använder okonventionella metoder att få människor ur utanförskap, håller samhällsbyggardag på Rigoletto i Stockholm. Margot Wallström är det stora dragplåstret. Hon skulle så lätt kunna gå upp på scenen och leverera snömos om hur viktigt det är att människor engagerar sig, så där allmänt.
Wallström gör inte det. På femton minuter formulerar hon sin politiska vision, definierar hoten mot demokratin och hur den kan räddas. Helt utan att falla i klyschträsket. Det är en vågad politiker som står på scenen.
Margot Wallström talar varmt om hållbar utveckling. Så fort man inte bara mäter BNP hamnar EU och framför allt Norden i topp, säger hon. Vi offrar inte rättvisa och trygghet för att skapa jobb. Det handlar om att investera i teknik, människor och miljö för att skapa en intelligent tillväxt.
Wallström ser tre utmaningar inför framtiden. Den första är att värna demokratin. ”Det är ju helt otroligt att i dag vinner nazister val i Tyskland!” utbrister hon. I ett Europa som blir allt rikare och starkare känner många människor att de hamnar utanför. Det föder lågt valdeltagande och främlingsfientlighet.
Wallström citerar författaren Amos Oz. Han säger att gränsen inte går mellan religioner, länder eller folkgrupper. Gränsen går mellan fanatikerna och resten, de som tror på människan. Motgiftet mot fanatismen finns inom oss. I vår förmåga till empati, nyfikenhet och humor. När vi kan skratta åt oss själva blir vi inte fanatiker. Då kan vi se oss själva som andra gör.
Nästa utmaning är att ge EU nationell förankring. ”Med ett schyst EU kan man slå världen med häpnad”, säger Wallström och travesterar Socker-Connys järnrör. Sverige har sedan 1995 gått i spetsen för öppenhet, jämställdhet, miljö och sysselsättning inom EU. Wallström hoppas att nästa svenska projekt blir en bred folklig debatt om vad vi ska ha det europeiska samarbetet till.
Sist talar Wallström om att inkludera de människor som står utanför. Till Spanien, Italien och Malta kommer båtar med trötta, rädda och döende människor. Samtidigt har Europa problem med främlingsfientlighet och med den demografiska utvecklingen. Arbetsmarknaden, facket, politiken och det civila samhället måste inkludera dem som i dag står utanför samhället, säger Wallström.
Medan regnet strilar grått och kallt utanför Rigoletto levererar hon en varm och ljus politisk vision som inte bara duger för EU. Även för en ny svensk socialdemokrati andas Wallströms politik hopp.