Gringo vädrar ut fördomarna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Har du tråkigt på badstranden eller på båten eller på bussen till sommarjobbet? Köp och läs Gringo Grande. Den är kul.
Zanyar Adami, Carlos Rojas Beskow, Fia Lien och de andra i Gringoredaktionen har sedan augusti 2004 gjort vad de själva kallar ”blattebilagan i Metro”. En gång i månaden har de attackerat svenska fördomar. Fördomar mot ”svenskar”, mot ”nyare svenskar”, mot förorten, mot etablissemanget.
Gringo är ingen blattebilaga, jag tycker inte det. Gringo är en tidning om vårt (och då menar jag allas) supersköna och urjobbiga Sverige. Som inte är rädd att synliggöra och häckla människors konstiga idéer om ”dom andra”, vår ständiga ängsliga vilja att passa in.
I Gringo Grande (1/2005) har redaktionen samlat de bästa texterna ur Gringo Metro.
Ur Zanyar Adamis ”Överlevnadsguide till förorten”: ”Innan du åker: Se till att du är vaccinerad mot bland annat polio, tuberkulos, malaria och gula febern [...] Om en bil har nervevade rutor och saktar ner kan du vara säker på att det är en drive-by. Lägg dig ned på marken och spela död.”
Ur Fia Liens Svenssonskola: ”Vi behöver ingen diktatorpolis för att sitta ned, hålla tyst och vänta på ordet. Vi känner oss snarare vilsna om det inte finns tydliga direktiv att följa. Så för att inte hamna i oönskade diskussioner har vi gjort upp den outtalade regeln: låt alltid en myndighet ta över om det uppstår bråk (vid bilkrockar är det onödigt att skrika själv, det kan försäkringsbolaget göra åt er).”
Bortom humorn och ironin väntar gravallvaret. Gringos drift med det som anses vara ”svenskt” och ”invandrat” tvingar läsaren att erkänna sig själv som en del i det jättelika fördomsbygget. Visst har du också tänkt sådär någon gång?
Satiren samsas med brandtalen. ”Gör mig till chef - inte alibi”, skriver Nur Tutal. Hon är skitless på att uppfylla mångfaldskvoten på sina journalistjobb. Interiör från SVT:
”En [...] gång ringer de mej från översättningen för att hjälpa dem med några fraser, som de inte förstod om det var arabiska, turkiska eller kurdiska. Jag lyssnade för att se vilket språk det var och hörde det var svenska med brytning. Hur ska vi få bort termerna ”vi” och ”dem” när ni sätter era svartskallekollegor i ett annat fack än er själva.”
Gringo har hyllats och hatats. Redaktionen berättar om fanmejl och hotmejl. Chefredaktören Zanyar Adami är hur stolt som helst - han kallar det första numret av Gringo för ”åtta sidor tidningshistoria”. I journalistkretsar har det mumlats om att Gringo inte alls är nyskapande: ”Det där hade kunnat publicerats i vilken tidning som helst.”
Jaha, men nu publiceras det inte överallt. Åtminstone inte på samma systematiska sätt. Gringo är en skön ögonöppnare i ett land där människor med mörk hud fortfarande möts av beskedet ”Gästlista!” när de försöker gå ut på krogen. (En ”blatterunda” är enligt Gringos ordlista att inte komma förbi en enda dörrvakt och till slut hamna på nåt hamburgerhak.)
Inskränktheten bor bland oss. Självklart behövs all journalistik som vädrar ut.