Hot stoppar inte Irans militära logik
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Angreppsplanerna ligger klara. Supermaktens attackflyg kan nå huvudstaden på en halvtimme från sina baser i det ockuperade grannlandet. Kärn-
vapenmaktens hot är tydliga sedan länge.
I detta allvarliga läge kan vi inte avstå från att skaffa oss atombomber, menar många i landets ledning. Möjligheterna finns redan genom det civila kärnkraftsprogrammet.
”Att bygga reaktorer för att framställa plutonium har vi redan erfarenhet av”, påpekar en tidigare försvarsminister. ”Att konstruera en separationsanläggning för att utvinna och rena plutoniet betecknas som en ganska krävande ingenjörsvetenskaplig uppgift. Men den ligger inom ramen för våra resurser. ”
Nej, det handlar inte om Iran, just nu i fokus för sitt beslut att återuppta atomprogrammet. Mannen som uttalar sig är Per Edvin Sköld, tungt socialdemokratiskt statsråd i 23 år. Han skriver förord till antologin ”Svenska atomvapen?”, utgiven 1959.
Sex experter får komma till tals. Alla män, naturligtvis.
Byråchefen Bo Siegbahn på UD tonar ner risken för att Sverige skulle bidra till kärnvapenspridningen. Kapten Nils Sköld, senare arméchef, går detaljerat igenom hur atombomberna kan användas på slagfältet. Slutsatsen är entydig: det finns inget alternativ.
Mitt syfte är inte att polemisera mot dessa män nästan femtio år efteråt. Ett starkt motstånd, inte minst bland de socialdemokratiska kvinnorna, stoppade gudskelov planerna.
Iran är inte heller Sverige. Hos oss fanns de demokratiska möjligheterna för en antikärnvapenrörelse. Den som kritiserar ayatollorna
i Teheran tar stora risker.
Det intressanta är den politiska och militära logiken. Det finns bara en väg, menar Per Edvin Sköld och hans medförfattare. Vi är hotade av supermakter som inte tänker avstå sina kärnvapen. Internationella nedrustningsavtal är osannolika. Upprustning är vår enda möjlighet att förbli oberoende.
Just så kan jag tänka mig att ledarskapet i Iran resonerar. När USA ställer ultimatum blir effekten den rakt motsatta. Hotet utifrån ökar, och därmed stärks argumenten för att skaffa egna kärnvapen.
Självklart ska Iran följa icke-spridningsavtalet. Omvärlden måste övertyga regimen att göra det, utifrån de bedömningar som FN:s experter gör. Atomenergiorganet IAEA beklagade i går Irans senaste åtgärder.
EU har en viktig roll. Trovärdigheten skulle öka om unionen också satte press på dagens kärnvapenmakter. Pakistan testade i går en ny kryssningsrobot som kan bära atombomber. Det ledde inte till några upprörda protester. Israel sägs redan ha minst 200 laddningar. USA utvecklar sitt missilförsvar och nya atomvapen.
I det läget blir det lätt för Irans hökar att vinna den interna debatten. Nedrustnings-
avtalen saknar trovärdighet, kan de säga.
Sverige valde en gång i tiden en annan linje, trots att samma argument fanns här. Förra utrikesministern Lena Hjelm-Wallén och Broderskaps nye ordförande Peter Weiderud har kommit med bra förslag om hur nedrustningsarbetet kan få ny fart.
Regeringen borde lyssna.