Londontrafiken styrs från vänster
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I söndags stod Londons borgmästare Ken Livingstone på talarpodiet i Hyde Park. På storbildsskärmen såg han myllret, de många tiotusentals som trängde sig fram genom gatorna i en mäktig protest mot kriget.
Livingstone flyttade sig efter festen till sitt trafikhögkvarter, han skulle sköta de sista förberedelserna inför den stora trafikreformen. Införandet av trängselavgift. Fem pund, runt 70 kronor, för att i 10-12 kilometer i timmen få forsla sin privata bil runt Trafalgar Square.
Den ständige vänsterrebellen Livingstone praktiserar den nyliberale ekonomen Milton Friedmans tes: Det måste kosta att få köra på de igenproppade vägarna i centrum.
Förväntningarna på konflikter, protester och kaos slog i taket. Det handlade ju om bilen, tillsammans med spriten vår främsta frihetssymbol. ”A bloody Monday”, sa Livingstone för att förbereda sig.
Måndagen blev gudomlig. Trafiken flöt stilla som under oljeransoneringens fina dagar. Centrum låg öppet för promenader, tidsmässigt snabbare än bilfärder under dagtid. Våren anades med dofter som inte skingrades av bensinstanken. Protesterna var bara några upphetsade högerpolitiker, som släpade med sig en handfull missnöjda slaktare och småföretagare.
Livingstone har varit med om oändligt mycket värre. På 80-talet styrde han och vänstern Greater London Council, ordnade happening, gav pengar till ”nyfödda mot bomben”, praktiserade direktdemokrati och experimenterade fantasifullt. Den kommunala självstyrelsen upplöstes snabbt av den auktoritära Margaret Thatcher.
Senare kastades Livingstone ut ur labourpartiet. Han hämnades på Tony Blair genom att överlägset slå ut New labour-kandidaten vid borgmästarvalet.
Trafikhelvetet i de europeiska storstäderna civiliseras av europeiska vänsterborgmästare.
I Paris öppnas väldiga grönområden i det centrum som tidigare härjades av aggressiva bilister. Rom bygger ut kollektivtrafik och stryper bilismen för att det antika centrumet ska återuppväckas från bensinångorna. Livingstone går längre. Inte en gratisbil i stadskärnan.
Manövern förefaller enkel. Biljetter (80 000 köp i måndags) löses i vilken affär som helst och placeras synlig. Kameror övervakar diskret om reglerna följs. Lagbrytarna kan vänta sig böter på drygt en tusenlapp.
Systemet är mer utjämnande än något Tony Blair kommit på. 80 procent av centrumbilisterna är höginkomsttagare. Underklassen, ordet passar dessvärre i London, tar buss eller tunnelbana. Trängselavgifterna ska dra in miljarder som slussas rakt in i kollektivtrafiken. Där möter Livingstone sitt stora test. Tunnelbanetågen är som karikatyren av gamla labour: Då och då lägger de ner arbetet. Med stor motvilja pustar de fram, ofta med oändliga pauser. De viktigaste linjerna står stilla.
Järnvägen, som privatiserats, är livsfarlig och tar ockerpriser.
Konservativa hotar riva upp Livingstones trafikreform. En säker garanti för att han vinner borgmästarvalet nästa år.