Ett år sedan salladsbaren
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Från översta våningen i Folkets hus vid Järntorget i Göteborg är utsikten över Göta älv fantastisk. Höstsolen lyser över en stad präglad av varven och hamnen. Av sjöfart och tung produktion.
Nu omvandlas varvsområdena till mondäna stadsdelar och containerfartygen lossas i älvmynningen. Längs kajerna lastas i dag bara färjepassagerare och runt Järntorget har hamnbuset ersatts av trendiga krogar.
Det har snart gått ett år sedan Hotell- och restaurangfackets avdelning i Göteborg blev riksbekant för blockaden mot salladsbaren Wild´n Fresh. Maria Norrbin Karlsson – ombudsman och en av dem som framträdde oftast under konflikten – ligger fortfarande efter med pappersarbetet.
–?Efter konflikten har antalet medlemmar som ringer och vill att vi ska teckna ett avtal faktiskt ökat. Över hälften av de avtal vi träffat sedan konflikten på Wild´n Fresh har varit sådana.
Trots den massiva kritiken mot facket – restaurangägaren Sofie Appelgrens bok citerades oftare än partiprogrammet på moderaternas stämma – fick konflikten stöd bland många anställda på Göteborgs krogar. Norrbin Karlsson berättar om nya medlemmar som sagt att ” facket äntligen gör något”, och om tillströmningen till medlemsutbildningen.
–?Jag har bara sett en utträdesansökan som hänvisade till blockaden.
Ändå kostade konflikten på salladsbaren på. Facket beskrevs som maffia, och konfliktåtgärderna som oproportionerliga. Också av arbetsgivarorganisationer som säger sig försvara kollektivavtalen.
–?När konflikten startade hade vi inte en tanke på att den skulle utvecklas till rikspolitik.
I dag vet hon bättre.
För ett år sedan fullföljde avdelningen bara arbetet för att få fram avtal i en bransch där villkoren blivit allt mindre ordnade.
–?Bara på Andra Långgatan finns det 22 ställen och i dag har vi sju avtal.
I avdelningens register finns 1?700 arbetsplatser. 300 är avtalslösa enligt statistiken. I praktiken handlar det sannolikt om ytterligare 200 arbetsplatser, där ägarbyten och andra förändringar satt avtalet ur spel.
Det beskriver en verklighet med osäkra anställningsvillkor, orimliga arbetstider och ofta svårigheter att få ut lönerna. Och svartarbete naturligtvis.
Ändå är protesterna sällsynta.
–?De anställda står ju bredvid restaurangägaren och arbetar. Åtta av tio arbetsplatser har mindre än fem anställda.
Det kan låta idylliskt men sådan är inte alltid verkligheten.
–?Många som ringer och frågar oss om råd vågar inte berätta vad de heter, eller var de jobbar. De är jätterädda för att chefen ska få reda på att de talat med facket.
Ännu en erfarenhet i arbetet för att ordna villkoren för de anställda på Göteborgs krogar.
Maria Norrbin Karlsson visar mig ett mejl där en kvinna frågar hur hennes lillasyster ska få rätt mot sin arbetsgivare. Anonymt, och utan att ange arbetsplatsen.
Det är inte så konstigt om de fackliga representanterna reagerar mot att beskrivas som en maffia.