Syrefattig politik göder populism
Belgien går till val. I centrum för valdebatten står den muslimska slöjan. Det pågår en parlamentarisk process som syftar till att i lag förbjuda slöjor som täcker ansiktet. Precis som i andra länder där slöjan blir till föremål för lagkrav är det väldigt få kvinnor i Belgien som bär heltäckande slöja.
Slöjförbud handlar inte om att få bukt med ett faktiskt problem utan snarare om ett uttryck för ett hårdnande samhällsklimat. Högerpopulistiska och främlingsfientliga krafter utnyttjar den växande sociala oron i ett Europa med massarbetslöshet och segregation.
I onsdags röstade holländarna fram Geert Wilders ytterligt rasistiska Frihetsparti till att bli tredje största parti. Wilders har profilerat sig med hat mot Islam och muslimer. Han har liknat Koranen vid Hitlers Mein Kampf och kräver ”mindre invandring och mindre Islam”.
”Holländarna har blivit besatta av nationell identitetspolitik”, skriver journalisten Per Wirtén på Dagens Arena. Wirtén, som nyligen besökte politiska tänkare i Amsterdam, liknar Nederländerna vid ett populistiskt laboratorium där politiken lekt hela havet stormar det senaste decenniet.
För åtta år sedan mördades Pim Fortuyn och två år senare dödades islamkritikern Theo van Gogh. Successivt har invandrings- och integrationspolitiken skärpts och blivit alltmer repressiv precis som i Danmark.
Wirtén pekar på att nederländsk politik länge präglats av en sorts samförståndsanda där konflikter dolts, partierna har gått mot mitten och samlingsregeringar har suddat ut skillnaderna mellan höger och vänster. Eliterna har växt ihop medan medborgarna upplever en allt större vanmakt. Det spelar ingen roll vad de röstar på. I ett syrefattigt politiskt klimat gror populismen.
Kanske har vi här svaret på att Sverige ännu tycks slippa främlingsfientliga partier i riksdagen?
Valrörelsen präglas av två tydliga alternativ. Det spelar roll hur man röstar. Trots att det ibland kan vara svårt att skilja partierna åt råder en höger- vänsterdimension i svensk politik.
I SCB:s majmätning hamnar Sverigedemokraterna under fyra procent och få tror i?dag att de kommer in. Rasister göre sig icke besvär i Sveriges riksdag.
Det gör Sverige unikt i dagens Europa.
Måtte det förbli så.