Rättvisa är vackert

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För några månader sedan träffade jag tre ABB-anställda i Västerås. Det var mitt under den socialdemokratiska partikongressen.

Metallarna från ABB talade om ett arbetsliv med allt högre tempo och allt mindre trygghet. Fasta arbeten har blivit ovanligare, också på ABB.

Osäkerheten äter sig till slut in i människors relationer till varandra. Hans Andersson, en av de ABB-anställda, uttryckte det så här:

– Man vågar inte riktigt engagera sig i de nya när man inte vet om de kommer att bli kvar.

I förra veckan avslöjades att Percy Barnevik, Aseas och senare ABB:s mångåriga chef, och hans efterträdare Göran Lindahl samlat på sig fantastiska pensioner.

Människor upprörs över det som ses som girighet. Det är inte första gången. Försvaret för bonus, fallskärmar och fantasilöner känns också igen.

Typiskt för jantelagens Sverige, brukar det heta. Så snart det går lite bra för någon kommer avundsjukan fram.

När Barnevik i söndags förklarade hur avtalet kommit till talade han undvikande om ”amerikansk ersättning” i en ”europeisk miljö”. Kort sagt, vi lever på en kontinent präglad av småsinthet och avund. Egentligen borde vi skämmas.

Ibland går privilegiernas försvarare med på att formen för ersättningarna inte varit så lyckad. Principen var rätt, kanske till och med nivån. Det är tekniken som klickat.

Barnevik har för egen del räknat på vad ett optionsprogram skulle ha givit. Ungefär detsamma visar det sig. Han tror att det skulle ha skapat mindre debatt.

Men tänk om han har fel. Tänk om en undersköterska som tjänar runt 15 000 kronor i månaden tycker att det kan vara rimligt att någon har dubbelt så hög lön som hon. Kanske till och med en lön som är fyra eller åtta gånger hennes egen kan vara acceptabel. Men när en persons arbete värderas hundra – eller tusenfalt högre – tycker hon kanske att det

är stötande, oavsett om det kallas pension, bonus eller optioner.

Tänk om de anställda i ABB som ser arbetskamrater komma och gå tycker att det är fel att andra hålls skadeslösa.

LO redovisade i en rapport för något år sedan löneutvecklingen för svenska direktörer. Det har inte gått så dåligt visar det sig. Medan en genomsnittlig direktör 1984 hade en inkomst motsvarande 7 industriarbetarlöner hade lönen 2000

stigit till motsvarande 13 arbetarlöner.

Under större delen av den tiden har landet styrts av socialdemokratiska regeringar. Den politiska debatten har varit full av påståenden om hur framgång bestraffas i vårt land.

I dag står Barnevik i skottgluggen. Det kan han få göra. Men missnöjet med stigande klyftor kommer inte att stillas av en offrad syndabock eller genom att ersättningsprogrammen konstrueras om.

Många människor tycker fortfarande att rättvisa är ett vackert ord. Sedan må man kalla det jantelag eller avundsjuka bäst man vill.

Ingvar Persson