Heltidsförslaget är inte tillräckligt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När två hundratusen människor i Sverige tvingas arbeta deltid trots att de skulle vilja ha heltid finns ett problem som kräver en lösning. När tre fjärdedelar av de deltidsarbetslösa är kvinnor är problemet direkt förknippat med bristen på jämlikhet och vardagens familjerelationer.

När allt fler, till övervägande delen kvinnor, tvingas till de mest osäkra anställningsförhållandena på arbetsmarknaden växer problemet. På femton år har den mest otrygga anställningsformen, behovsanställning, blivit tre gånger vanligare.

Den som förvägras ett fast jobb på heltid kan räkna med sämre möjligheter till kompetensutveckling och har svårt att följa med i löneutvecklingen. Det blir en ond cirkel.

Effekterna i vardagen är lätta att inse. Oron, otryggheten och svårigheten att blicka framåt. Dessutom uppstår ett beroende, av arbetsgivaren naturligtvis, men också av en partner. Och eftersom de flesta av de deltidsarbetslösa är kvinnor betyder det oftast en man.

–?Vi är vid den punkt där vi inte kan vänta längre, sa arbetslivsminister Hans Karlsson när han i går tog emot Heltidsutredningens slutbetänkande.

Det är lätt att hålla med. Kraven på rätt till heltid har varit ett av de tydligaste budskapen från de två senaste socialdemokratiska kongresserna. Ändå har ytterst lite hänt.

Deltidsarbetet inom vården, handeln och restaurangerna är en kvarleva från en tid när männen förväntades försörja familjen och kvinnors arbete på sin höjd räknades som ett tillskott. Det är en tid som ingen, någon enstaka kristdemokrat möjligen undantagen, skulle vilja ha tillbaka.

Frivilliga försäkringar från arbetsgivarna, inte minst de offentliga i kommuner och landsting, har inte hjälpt. Fackliga krav från till exempel Kommunal har avvisats.

Det är kort sagt dags att ändra spelreglerna, att lagstifta, även om det går emot starka intressen.

Utredarna har uppenbarligen också räknat med kritik, främst från arbetsgivarna. Förslagen är nämligen mycket försiktiga.

Grundregeln ska visserligen bli att nya anställningar ska vara heltidstjänster, om inte den anställde vill något annat. Men undantagen är så omfattande att det är osäkert vad det betyder i praktiken.

Först undantas alla företag med mindre än tio anställda, sedan får varje arbetsgivare en frikvot där kravet på heltid inte gäller och till sist måste det finnas arbetsuppgifter som passar.

Det blir krångligt, och det finns anledning att fråga hur många av dagens två hundratusen deltidsarbetslösa som verkligen kommer att få stöd av en ny lag.

I stället behövs en lagstiftning som gör det lättare för de anställda att hävda sin rätt. En lag som hjälper till att göra upp med synen på kvinnor som andra klassens medborgare på arbetsmarknaden.

Då räcker inte Heltidsutredningens förslag.

Det behövs en lagstiftning som kräver att undantag – alla undantag – från heltidstjänster ska kunna motiveras.

Det är allt.

Ingvar Persson