2020 får M ta ansvar för SD:s klavertramp
Snart ser vi nog konturerna av ett konservativt regeringsprogram
Jag har en spådom. Under 2020 tror jag att Ulf Kristersson allt oftare kommer att få svara på frågor om olika SD-skandaler.
Orsaken till min fundering är senaste numret av tidningen Expo som damp ner i brevlådan innan julhelgen.
Expo har gått igenom SD:s närstående slutna Facebook-grupper. Med namn som: ”Sverigedemokraternas och Jimmie Åkessons trogna vänner” och ”Vi som med hjärtat röstar på Sverigedemokraterna”.
Det är en förskräckande brygd av hat, hot och rasism som sprids bland de tiotusentals aktivisterna, vissa SD-politiker.
Expo listar inlägg som jämför olika folkgrupper med apor, gräshoppor, råttor och kackerlackor. I andra inlägg vill man avrätta sossar och ledande politiker eller hyllar mördare som Lasermannen och Anders Behring Breivik. Samt beväpna sig.
För moderater är nätmiljön kring SD naturligtvis lika främmande som för andra etablerade partier. Men den finns trots allt där, och M-ledningen är väl medveten om den.
SD:s rötter och utomparlamentariska maskin på nätet kommer helt enkelt på köpet om man samarbetar med partiet.
Och vid varje ny skandal av denna typ kommer Moderaterna att få göra ett val – skälla på SD eller tona ner?
För i och med mötet mellan Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson blir det naturligtvis väldigt intressant var gränsen går för vad Moderaterna kan tänka sig acceptera.
I ett samarbete går det inte riktigt att säga att andra partiers problem är deras ensak. Säg mig vem du umgås med – så ska jag berätta vem du är.
Jag tror SD:s utspel i veckan i den partiet närstående nättidningen Nyheter Idag om att de gärna ser Ebba Busch Thor som statsminister ska tolkas i det ljuset.
Ebba Busch Thor svarade glatt ja.
Metoden är lika gammal som politiken: söndra och härska. Spela ut dina fiender - och även dina vänner - mot varandra.
En politisk allians är en komplicerad sak. Under 2020 kommer sannolikt ett mer fast konservativt block formas. Det blir i så fall denna mandatperiods mest betydelsefulla händelse.
Och SD spelar spelet skickligt.
I Expos genomgång finns uppmaningar om att ”utrota”, ”rensa ut infektionshärdarna” och ge ”mera vapen till rasrena svenskar”. Skribenterna vill skjuta muslimer, spränga moskéer och sätta namngivna politiker i giljotingen, hänga dem på Sergels torg eller ge dem nackskott.
I Sydsvenskan konstaterar Per T Ohlsson, senior kolumnist, kallt att i dessa ”vedervärdigheter ryms huvudanledningen till att Sverigedemokraterna bör hållas på armlängds avstånd, oavsett om partiet har 15, 20 eller 25 procents stöd.”
Just nu är SD sannolikt större än M och KD tillsammans. Alla löften Ulf Kristersson skriver ut måste ses i det ljuset.
Ingen kan i dag säga hur en konservativ motsvarighet till regeringens och mittenpartiernas 73-punktsprogram skulle kunna se ut. Men i hur Ulf Kristersson reagerar på SD:s klavertramp kan vi ändå se konturerna av vad han är beredd att kompromissa om och när han sätter ner foten på riktigt.
Och vad han blir riktigt upprörd över. För även tystnad är självklart ett svar i sig själv.
Jag tror ganska många är nyfikna på vad svaret är.