Subventionera inte lånefesten
Bankernas räntor på bostadslån ligger just nu kring två procent. Den som går till en nischbank kan rent av komma undan lite billigare än så.
Det är inte konstigt om många som har möjlighet lånar, och lånar gör vi. Svenska hushåll har i genomsnitt en skuldkvot på 170 procent av den disponibla inkomsten. Våra skulder närmar sig två årsinkomster. Det är mycket, både historiskt och internationellt.
Farlig skuldsättning
Ett resultat ser vi i skenande bostadspriser. Ett annat i växande klyftor.
Skuldsättningen är dessutom farlig för samhällsekonomin. Om tiderna blir sämre kommer skulderna att fungera som en hävstång för krisen. I våras fick det regeringen och de borgerliga att enas om att det ska bli lag på att lån ska betalas av.
Samtidigt subventionerar skattesystemet upplåningen. Räntor är avdragsgilla, och ju större lån desto större avdrag på skatten. Sammanlagt kostar det statskassan omkring 30 miljarder kronor, och det allra mesta går till de svenskar som har högst inkomster.
Det är förstås inte rimligt, men det är svårt att ändra på systemet. Människors bostadsekonomiska kalkyler är långsiktiga och det måste också politiken vara.
En sundare utveckling
Men just nu, med rekordlåga räntor och skenande bostadspriser, finns möjligheten att faktiskt göra något. En försiktig och förutsägbar nerdragning av skattesubventionen till bostadslån.
Precis det föreslår nu Vänsterpartiets Ulla Andersson inför höstens budgetförhandlingar. Hon vill ha ett tak för ränteavdragen och att de dessutom sänks med någon procent årligen de närmaste åren.
Det kommer inte i sig att stoppa prisexplosionen på bostäder, eller bryta utvecklingen mot allt större skulder. Men det skulle vara ett bidrag till en sundare utveckling.
Och tillfället kommer knappast att bli mer gynnsamt.
Magdalena Andersson borde ta vänsterpartisternas förslag på allvar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.