Det är din lön Urban Bäckström vill åt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En begränsad strejk som i praktiken varade fyra dagar och en traditionell nattmangling. Det var vad som krävdes för att åstadkomma ett avtal för byggnadsarbetarna.

Med tanke på den uppskruvade tonen när förhandlingarna i förra veckan bröt samman kan det tyckas märkligt. Då talade Sveriges byggindustriers Bo Antoni om ”onödig maktstrejk” och fackets ”obegripliga brist på förhandlingsvilja”.

Byggnads Hans Tilly beskrev för sin del arbetsgivarnas utspel som ”desinformation” och ”svartmålning”. Det lät som inledningen på en lång och bitter kamp.

Redan i helgen kom dock en förändring.

I?stället för hårda utspel rapporterades att parterna talade med varandra, och klockan fem i?går morse kom beskedet. Nya, treåriga avtal hade undertecknats för bygg- och anläggningssektorn.

Förhandlarna på båda sidor bordet har anledning att känna sig nöjda.

Svenskt Näringslivs Urban Bäckström är dock allt igenom missnöjd, och det beror inte bara på den nya övertidsblockad som Elektrikerförbundet inleder i?dag.

Just när det stod klart att förhandlingarna i byggsektorn börjat fungera och allt mer talade för ett avtal valde Bäckström att ljudligt protestera. I en ton som hämtad från den tid då Bäckströms generationskamrater vurmade för historiematerialism och vulgärmarxism deklarerade han i måndags på Svenskt N äringslivs hemsida:

”I lönesättningens verklighet kommer LO:s låglönesatsning att omintetgöras.”

Bäckström?–?vars organisation nyss sånär kastade in landet i en affärsstrejk lagom till påsk?–?tycker sig i avtalsförhandlingarna se ”provokation” och ”militanta fackförbund”.

Det är svårt att inte tänka på bilden av en elefant i en porslinsbutik.

I?går utvecklade Bäckström sina tankar.

Redan risken för konflikt gör att arbetsgivare tvingas gå med på för höga löneökningar, enligt Bäckström som tycker sig ha gott om aktuella exempel.

Problemet, menade han, är att avtalsrörelsen gått över styr. Löneökningarna inom industrin blev för höga. När dessutom lågavlönade kvinnor ställer krav på minskade klyftor, och relativt välavlönade byggnadsarbetare vill ha ett större fackligt inflytande, då är landet illa ute.

Riksbanken kommer att höja räntan. Konjunkturen kommer att vika och jobben försvinna, låter oss Bäckström förstå.

Någon motsvarande oro från Svenskt Näringslivs sida har varit svår att spåra när finansministern presenterat skattesänkningar som kommer att driva på till exempel fastighetspriserna.

Företag efter företag rapporterar toppresultat. Aktieutdelningarna slår rekord och direktörernas bonuskarusell snurrar igen.

För Urban Bäckström räcker det emellertid inte. Han tycker, och kommer alltid att tycka, att löntagarna får för mycket av det som produceras. Det är därför han och Svenskt Näringsliv så intensivt vill att staten ska ingripa och begränsa rätten att strejka.

Och det är därför den rätten måste försvaras till varje pris.