CIA-skandalen – en utrikespolitisk fars
Under ett spaningsuppdrag med terroristbekämpande förtecken stötte Säkerhetspolisen på amerikanska CIA-agenter i samma ärende, ledda av en figur med täcknamnet Charlie. Det låter farsartat, komplett med trenchcoats och spring i dörrar.
Ändå är det så Svenska Dagbladets avslöjande om en amerikansk underrättelseoperation 2009 skulle kunna sammanfattas.
Att utländska myndigheter opererar på svensk mark i samarbete med svenska myndigheter är inget nytt. Men att de gör det utan att informera de svenska myndigheterna överraskade även Säkerhetspolisen.
Enligt Svenska Dagbladet gav Säkerhetspolisen Charlie en ordentligt men diskret avhyvling.
Regeringen avböjer att kommentera debaclet, åtminstone tills justitieminister Beatrice Ask (M) kommer tillbaka från Ryssland.
Det kan verka vara ett bra sätt att skjuta på frågan, men regeringen borde vara mer angelägen att tala om amerikanernas övertramp. Det är nämligen inte första gången.
Så sent som i höstas uppdagades det att den amerikanska ambassaden i Stockholm, precis som i Oslo, upprättat egna personregister över svenska medborgare som kunde antas vara en säkerhetsrisk mot ambassaden. Utrikesdepartementet vägrade då svara på om man känt till saken.
Svenska myndigheter måste kunna arbeta tillsammans med utländska kolleger, men det får aldrig innebära att rättssäkerheten sätts ur spel. Att regeringsmakten visar sådant ointresse för att vidta åtgärder mot frifräsande CIA-agenter är allvarligt. Inte minst med tanke på vilka kränkningar av medborgares privatliv det leder till.
Om det varit en sommarrevy på en utomhusteater där spioner springer in i varandra, hade det kunnat vara underhållande. Nu handlar det om Sveriges diplomatiska relationer med USA. Då är det inte lika roligt.